Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banker - Det tyska hanseförbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Penninghandeln, hvilken italienarna sålunda
samlade i sina händer, var för dem en gifvande
rikedomskälla. Likväl hade lombarderna, liksom
judarna,, i England och Tyskland mycket att utstå
af roflystnaden, afunden och råheten hos ädlingar
och furstar. Sålunda lät Ludvig IX 1256 fängsla
150 vexlare från Asti och lägga beslag på deras i
Frankrike utlånade penningar till ett belopp af mer
än 800 000 livrés. Tolf år derefter lät samma furste
förvisa alla lombardiska vexlare; 1277 häktades åter
en mängd och afpressades dem å nyo 120 000 gulden,
och 1291 började en ny förföljelse af de italienska
vexlarna, som Sismondi tror, på anstiftan af bröderna
Franzesi, hvilka som pantlånare o. d. spelade en stor
rol vid Filip IV:s hof. På Edvard III af England
förlorade hans bankirer, husen Peruzzi och Bardi,
öfver 16 millioner franc, så att de gjorde bankrutt
och drogo många med sig i sitt fall-
Det tyska hanseförbundet. Medan italienarna
beherskade hela den levantiska handeln, så
vidt den berörde Medelhafvet, bemäktigade sig
handelsstäderna på Tysklands norra kust den nordiska
sjöhandeln. Otvifvelaktigt hade der redan under
föregående århundraden en ej obetydlig handel egt
rum,, och venderna, hvilkas berömda handelsstad Vi
ne ta eller Julin på Karl den stores tid utgjorde
östersjöländernas förnämsta stapelplats, synas till
och med varit bekanta med österlandets alster, hvilka
de sannolikt fingo med karavaner från Kaspiska och
Svarta hafven. Den mängd arabiska mynt, som blifvit
funnen i de baltiska länderna, ger åtminstone stöd
åt en sådan förmodan.. Med det frankiska väldets
utbredning öfver sachsarnas gamla land öppnades
för den tyska inlandshandeln vägen till Östersjön,
och snart stodo de vid mynningen af Weser, Elbe och
andra handelsvägar belägna städerna Bremen, Hamburg,
Lübeck, Bardowiek, äfvensom Slesvig och Rügen,
i omedelbar handelsförbindelse med Skandinavien
och venderna. Då nu den tidens omvändelse-ifver
äfven hemsökte Östersjöns stränder och Tyska orden
liksom Svärdsbröderna grundade egna riken, der tyska
invandrare mottogos med öppna armar, fyldes snart
de förra vendiska städerna Rostock, Greifswald och
Stralsund med en tysk befolkning, medan andra åter,
såsom Marienburg,, Danzig, Königsberg, Reval, Riga
m. fl., grundades af tyska nybyggare och utrustades
med stora privilegier för att locka tyska borgare in i
landet. Dessa städer drefvo snart en liflig handel med
grannländerna, från hvilka de erhöllo en mängd råämnen
och der de öppnade sig nya afsättningsorter. De
förnämsta föremålen för östersjöhandeln voro de
ryska varorna, de samma, som ännu i dag utgöra
största delen* af den ryska utförseln: talg, hudar,,
pelsverk, läder, beck och honung. Länge förmedlades
denna handel genom mellanplatser, af hvilka Visby på
Gotland ända till det 14:e århundradet förblef den
vigtigaste. Hit förde svenskarna trävaror och jern,
danskarna span-mål och kött, medan tyskarna å sin
sida tillhandlade sig dessa varor mot alstren af sin
slöjdflit och sina öfriga näringsfång. Ylleväfnader,
l ärft, metaller och vapen, öl och vin, men framför
allt sill, som tyskarna på östersjöku-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
