Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägar till lands - De äldsta handelsvägarna - Vägar i Ryssland, Mejico och Peru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 I>E STORA
HANDELSVÄGARNA FÖRR OCH NU.
fullkomligt obekanta. En väg i det inre Australien,
som skulle leda från den ena horden af infödingar
till den andra, förefaller oss som någonting lika
otänkbart. Framåt gående nationer öfverdraga sitt
land med ett nät af vägar till lands och vatten;
folk, som äro stadda i förfall, försumma de vägar,
som redan finnas, och bygga inga nya. Behofvet att
röra och meddela sig, att sätta sig i förbindelse
med andra och det dermed förenade bemödandet att-
skapa medel och utvägar till en ordnad samfärdsel äro
alltid ett af de första kännetecknen på den vaknande
odlingen, hvars första pulsslag i detta afseende vi
nu mera blott kunna ana, men alls icke känna. Sålunda
kunna vi heller ingenting berätta om uppkomsten af
de första handelsvägarna; de ligga bortom vår odlings
gryning och finnas redan, då folken göra sitt inträde
i historien.
De äldsta handelsvägarna. Redan tidigt träffa vi
banade vägar till lands och vatten, på hvilka vi se
folken träda i gemenskap med hvarandra och utbyta
sina alster, bekriga hvarandra och i stora skaror
vandra fram och åter, dervid följande en obestämd åtrå
efter lyckligare tillstånd, som drifver dem ut till
fjerran trakter, och sålunda omedvetet uppfyllande
en af mensklighetens uppgifter att befolka jorden
i hela hennes utsträckning och göra hennes alster
tillgängliga for alla länder.
En hastig blick på historiska traditioner visar
oss folk, som vandra ut från hjertat af Asien,
från foten af Himalaja och Centralasiens högländer
och under sitt framtågande undantränga åt vester
eller helt och hållet bortsopa en mindre utvecklad
menniskoras. I Mindre Asiens herliga nejder och i
länderna vid Medelhafvet slå de sig ned, bygga städer
och minnesmärken, hvilkas jättelika qvarlefvor ännu
i dag låta oss sluta till den utvecklade ståndpunkt,
deras kultur hunnit.
Behålla vi närmast Europa i sigte, finna vi
i många trakter, I synnerhet på Rysslands och
norra Tysklands slätter, äfvensom på hafskusterna
naturliga stråkvägar, hvilka folken på sina vandringar
följde. Under sitt vidare framträngande vände de sig
till floddalarna och stego frän slätterna upp till
de otillgängligare bergstrakterna, till de omätliga,
då ännu af vilda djur bebodda skogarna. På detta
sätt blefvo slutligen äfven bergs- och skogbygderna
befolkade. Med tilltagande idoghet, med ökadt behof
att träda i förbindelse med andra och efter uppkomsten
af fordon uppstodo äfven efter hand ordentliga
vägar, hvilka i vårt slägtes barndom voro enkla
och konstlösa. Först småningom lärde man sig göra
dem bättre, och sålunda tillkom efter århundradens
förlopp den konstgjorda landsvägen, som tillgodoser
allt slags trafik, förbinder byar, städer, provinser
och länder med hvarandra samt, bred och jemn, genom
tunlar och dalar, ej sällan med stor kostnad, är ledd
öfver berg och floder. Hvilket ofantligt afstånd
är det ej mellan den första klöfje-stigen och våra
dagars af alla slags fordon vimlande landsväg!
Vägar i Byssland, Mejico och Peru. Ehuru årtusenden
förgått, sedan de första underrättelserna om vägar
möta oss, visa dock statistiska beräk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
