Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vägar i Ryssland, Mejico och Peru - Forntidens vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 DE STORA
HANDELSVÄGARNA FÖRR OCH NU.
vägarna ofta alldeles ofarbara. Ett sådant ryskt
slädtåg under stark kosackeskort med sina pelsklädda
kuskar och den gälla pinglan på trespan-nets
mellanhäst erbjuder en ganska pittoresk anblick. Det
får dock ej förtigas, att Ryssland på den senaste
tiden ifrigt arbetar på att förbättra sitt vägsystem
och utsträcka det djupt in i Asien. Så har det
genom hela Sibirien, ett ytterst glest befolkadt
land, från vester till öster dragit en jättevåg,
som börjar vid Ural och räcker ända till Jakutsk vid
Lena samt öfver allt utgrenar sido vägar till vigtiga
platser. Visserligen äro de jättenoder, som skära
denna väg, ännu ej försedda med broar, men på sina
ställen, t. ex. i guvernementet Jenisejsk, är vägen
förträffligt underhållen, medan han på andra åter,
t. ex. i guvernementet Tomsk, om hösten ser ut som
en lervälling och om vintern består af en oafbruten
sträcka af frusna hjulspår, som snön först utjenmar,
så att man i Tomsk säger: »mellan höst och snö finnas
inga vägar.»
Spanien är föga bättre utrustadt med vägar än
Ryssland. Ännu för 30 år sedan egde Corsica ingen
ordentlig landsväg, och på Sardinien börjar man
nu först bygga vägar, sedan engelsmännen begynt
tillgodogöra dess mineral-skatter.
Ett exempel på, huru nära landsvägarnas tillstånd
sammanhänger med ett lands kultur, erbjuder
Mejico. Mellan de flesta provinserna går all
förbindelse endast på smala stigar. Varuforslingen
sker ännu allt jemt på det lika långsamma som
besvärliga och kostsamma sättet medelst mulåsnor eller
bärare. Till och med de båda vigtigaste vägarna,
den från Vera Cruz till hufvudstaden och den, som
derifrån leder till Stilla hafvets kust, befinna sig
i ett ytterst eländigt tillstånd.
Hvilken motsats dertill erbjuder ej det gamla, rent
indianska Amerika, hvars egendomliga civilisation på
det råaste sätt tillintetgjordes af kristna barbarer
under Cortez och Pizarro! I Peru herskade efter
teokratiska grundsatser de milda inkafurstarna,
solens söner, tills under den trettonde och siste
inkan, Atahualpa, de ordnade statsinrättningarna
föllo ett offer för den spanska fanatismen. Ännu
vitna ruiner af storartade och i väldig skala
anlagda magasin och tempel om en förgången kultur,
ännu i dag ser den resande utmed vägen lemningarna
af den längs Cordillererna öfver en sträcka af 20
breddgrader dragna inkavägen med, sina skyddande
vaktarstugor. Detta häpnadsväckande jätteverk har
redan i minst 600 år trotsat tiden och finner nu först
sitt motstycke i de jernbanor, som i våra dagar byggas
öfver Anderna.
Forntidens vägar. Betrakta vi de vägar, som de gamla
kulturfolken bygde, finna vi, att de voro minst lika
goda som de, hvilka ännu för ett halft århundrade
sedan genomkorsade det mellersta Europas stater.
Inderna voro redan i den äldsta, förkristna
tiden af religion och sed förpligtade att hålla
landsvägarna i godt skick, att sörja för broar och
skug-.giga hviloställen, för vägarnas renlighet och
skönhet. Redan i dikten Ra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
