Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postväsendet under medeltidens äldre och senare del - Det tyska postväsendets grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
POSTER OCH POSTVÄSEN.
de sedermera uppkomna forvagnarna, hvilka vid
marknadstider foro från den ena betydande orten till
den andra, allt detta var förelöpare till nutidens
postinrättningar i Tyskland. Regelbundna och för
allmänheten tillgängliga postlägenheter funnos
dock ingenstädes. Man hjelpte sig fram så godt man
kunde, och på detta sätt fick det äfven fortgå, så
länge behofvet ej fordrade bättre samfärdsmedel. Så
t. ex. begagnade man sig af de ofta fram och åter
resande boskapshandlarna och slagtarna för att
fortskaffa underrättelser. Sida vid sida med städernas
utbildade sig äfven särskilda postinrättningar för
den landsherrliga styrelsen och universiteten.
Det tyska postväsendets grundläggning. Så
många postförbindelser medeltiden än skapat,
saknade de dock, enligt tidens lynne, enhetens
band. Afsöndringslusten försvann först småningom med
Amerikas upptäckt och under boktryckarkonstens och
reformationens inverkan. Sedan redan kejsar Friedrich
III under sitt italienska krig genom Roger I von
Taxis, öfverjäg-mästare i grefskapet Tyrolen, infört
uniformerade postryttare, uppstod i början af 16:e
århundradet en regelbunden allmän rikspost. Dock
kostade det rätt mycken möda och ansträngning,
innan Franz von Taxis och hans efterträdare som
kejserliga postmästare vunno anseende och erkännande
inom riket. Postväsendets införande i Tyskland genom
nyss nämde adelsman egde rum 1516 under Maximilian
l:s regering. Den kejserlige postmästaren ålåg att
kostnadsfritt befordra alla kejserliga depescher
mot tillförsäkran om ärftlig besittning af den till
allmänt bruk upplåtna anstalten samt frihet från
alla utskylder derför. De företräden i snabbhet och
säkerhet, den nya inrättningen erbjöd framför det
vanliga budskickningsväsendet, förvärfvade henne
snart anseende och beredde upphofsmannen riklig
vinst. De följande kejsarna bekräftade familjen
Taxis’ af många bestridda privilegier. Kejsar
Rudolph gaf 1595 Leonhard von Taxis fullmakt som
riksgeneralpostmästare och lät utfärda åtskilliga
påbud för att undertrycka all postbefordran på
enskild väg, som gjorde riksposten förfång. Anda in
i Italien och Frankrike, ja, öfver allt påträffade
man grefve Taxis’ postvagnar och postryttare. Till
och med i Spanien öfverlemnade Filip I postverket
till Baptist von Taxis. Postryttarna med sina
romanska namn cavaliero eller chevalier omdöptes
snart af den sydtyska allmänheten till »schwalgér»,
af hvilket senare det nu varande »schwager» uppstod,
en benämning, som än i dag brukas i stället för
postil-jon. I Frankrike förde postryttarna en
kappsäck, m a 11 e, med sig på hästryggen för att
förvara bref uti; deraf uppkom den ännu brukliga
benämningen »malle-post». Då den territoriala
myndigheten allt mer upplöste bandet mellan
riksdelarna, uppstodo dock andra postinrättningar. Ty
Branden-burg, Mecklenburg, Sachsen, Braunschweig,
Köln, Nürnberg och Frankfurt am Main föredrogo att
ega egna postverk. Sålunda splittrades det tyska
postväsendet i många för de särskilda länderna
afsedda postinrättningar, hvilka blott rörde sig
inoir» sitt eget lands gränser, sins emellan stodo
i ett löst samband och till skada för det hela vid
postbefordringen följde så sjelfständiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
