Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältposten - Hufvudpostkontoret i London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
POSTER OCH POSTVÄSEN.
89 millioner bref och öfver 2 millioner
tidningsexemplar. Fältposten fort-skaffade dock
ej blott bref och tidningar, utan äfven paket till
soldaterna. Antalet af dylika postförsändningar steg
under samma tid till nära 2 millioner.
Innan brefven m. m. ankommo till fältpostanstalterna,
blefvo de redan hemma sorterade efter de
truppafdelniiigar, för hvilka de voro bestämda, och
för det ändamålet genom postanstalterna förda till
samlingsställen, af hvilka det fans ett i hvar och
en af städerna Berlin, Hamburg, Leipzig, Kassel,
Köln, Frankfurt am Main och Saarbriicken. På
dessa samlingsställen tjenst-gjorde en mycket
talrik personal, t. ex. i Berlin på vissa tider
150. När brefvexlingen var som lifligast, hände,
att man endast på samlingsstället i Berlin dagligen
expedierade 130 000 vanliga bref och nära 3 000
penningbref. Fältpostbrefven till armén befordrades
från Berlin med ett extra tåg, som kl. half 9
på aftonen från anhaltska bangården afgick till
Frankfurt am Main. För att forsla brefsäckarna från
samlingsstället till bangården behöfdes 5 till 7 af
postverkets tvåspända godsvagnar.
Hufvudpostkontoret i London. Så aktningsbjudande
än nutidens tyska postinrättningar äro, måste dock
sjelfva postkontoret i Berlin och dess storartade
rörelse träda tillbaka för hufvudpostkontoret
vid Martins-le-grand i London med dess mångfaldiga
förgreningar så väl i sjelfva verldsstaden vid Timmes
som i alla delar af det förenade konungariket,
i synnerhet sedan de af Rowland Hill föreslagna
reformerna blifvit genomförda. Om det också är
förenadt med stora svårigheter att få kasta en
blick in i det allra heligaste af denna första
samfärdsanstalt i sitt slag, lönar det dock mödan att
göra en promenad dit, i synnerhet en fredagsafton,
då flertalet af de i London utkommande veckobladen
inlemnas för att befordras till landsorten.
Under hela dagen företer den ena sidan af den
stora salen en mycket liflig anblick; de öppnade
breflådorna, som ä^o bestämda att mottaga bref
till alla verldens delar, äro ständigt omgifna af
menniskor. Men äfven de stora, under dagen stängda
fönstren öppnas på vid gafvel, så snart klockan
i närliggande kyrktorn slår tre qvart på sex. Då
tränger en ifrig menniskomassa in i salen, och
bref och tidningar börja ordentligt hagla ned. Ju
närmare det lider mot slaget sex, desto synbarare
växer tumultet, ty man har den oroande sanningen
fullkomligt klar för sig, att posttjenstemännen
aldrig gifva en enda minut på köpet och att allt
måste vara slut, så snart klockan slår sitt sista
slag. Ett! och in störta skaror af senkomlingar,
som med flit dröjt för att bereda sig ett litet
uppfriskande nöje; två! och axelbreda bärare skynda in
med de sista säckarna; tre! trängseln liknar på håret
handgemänget i en pantomim; fyra! ett Babel af tungor
skrika förtvifladt om hvarandra; fem! den sista och
häftigaste störtskuren af tidningar, säckar och påsar,
och slutligen sex! - - då i ett ögonblick alla fönster
falla ned som lika många damoklessvärd och alla luckor
på en gång slås igen med ett förfärligt buller. Äfven
efter kl. 6, ända till kl. half 8 på aftonen, mottager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
