Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Posterna i Afrika och Asien - Posten i Förenta staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
POSTER OCH POSTVÄSEN.
ståtliga namnet »kejsarvägen», färdas’livar femte dag
en med fyra arabiska hästar förspänd vagn, på hvars
kuskbock en beduin tronar som postiljon. Öfver bäckar,
stenar och klippblock, genom den blekgula ökensanden
framilar här den kulturspridande posten till en oas,
der några kolonister slagit sig ned och der franska
trupper äro förlagda till skydd mot de upproriska
kabylerna.
Vi vända oss nu från ökenhafvet till »gräsets land»,
till det inre Asien, der mongolen uppslår sitt
filttält och långa karavantåg draga från Peking, det
himmelska rikets hufvudstad, till Kiakta vid sibiriska
gränsen. Sedan 1865 går här flera gånger i månaden
en direkt post och ett enkelt bref kostar blott 30
kopek (ungefär 85 öre). Ryska och kinesiska kurirer,
oftast mongoliska lamas (prester), sköta tjensten. Med
skjutshästar göra de på 10-12 dagar resan från Kalgan
vid kinesiska muren ända till Kiakta, ett afstånd
af 780 engelska (117 svenska) mil. Ville de fromma
kurirerna raska sig litet, skulle de kunna göra
färden på sex dagar, men i stället sitta de i tälten
och orera, utdela välsignelsen, dricka te och prata
bort mången timme med sina hårpisk-bärande landsmän.
Den europeiske resanden, som nu mera, sedan
vestmakterna 1860 till-tvungo sig Kinas öppnande
för verldshandeln, kan fritt genomresa Mongoliet,
begagnar sig af de tvåhjuliga, helt och hållet
slutna och mycket lätta mongoliska kärrorna, som
äro förspända med fyra hästar och i flygande fart
ila fram öfver steppen. Den lätthet, hvarmed de
mongoliska postiljonerna hitta vägen i öknen, väcker
alla resandes beundran. De behöfva inga landmärken
och veta alltid mycket noga, hvar brunnarna ligga, på
hvilka de skola styra kosan. Deras nomadiska instinkt,
som är dem medfödd och som de ytterligare i hög grad
utbildat, vilseleder dem aldrig.
I det egentliga Kina synes postväsendet redan från
äldsta tider ha varit väl ordnadt. Ingenstädes fattas
vägar, kanaler, herbergen och hästombyten. Men
liksom i Europa under medeltiden, äro posterna
i första rummet afsedda för regeringens räkning;
dock användas de äfven, af enskilda. Gynnade resande
erhålla af regeringen ett pass, som har ett mycket
fördelaktigt inflytande på myndigheternas sätt att
bemöta dem. Enligt ryska uppgifter äro i Kina ej
mindre än 150000 posttjenstemän i verksamhet. Ännu
mera utveckladt är postväsendet i Japan, der alla
väglängder beräknas efter den stora bron i Jedo. De
kejserliga kurirerna, hvilka alltid resa två och
två, ringa med små pinglor, för att en hvar, äfven
den högst uppsatte, skall hålla ur vägen för dem; de
lia brefven förvarade i små lådor af svart trä. Långt
innan Europa ännu ens hade en aning om reshandböcker,
hade Japan sådana i form af solfjädrar, dessa för
japanerna så oumbärliga artiklar.
Posten i Förenta staterna. Så förträffligt än
postväsendet i många af Europas stater är ordnadt,
återstår dock ännu i allmänhetens och postverkens
eget intresse icke så litet att önska, Väl har
flerstädes och, som vi nyss sågo, äfven i vårt
eget land postväsendet upphört att betraktas som en
finanskälla och fått behålla sina inkomster för sitt
eget ändamål; men detta för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
