Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förslagets återupptagande - Röster mot företaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de Lesseps, då fransk vice konsul i Alexandria,
och nu fick saken en helt annan fart.
1854 erhöll Lesseps af Said pascha, Egyptens
vicekonung, en inbjudning: att besöka honom i Kairo,
och der uppstod nu och mognade hos honom planen att
genomgräfva och kanalisera näset. I en epokgörande
skrift med titel: Le percement de l’isthme de Suez,
framlade han 1856 en utförlig plan för företaget, åt
hvilket han från denna stund oförtröttadt egnade sig
under oupphörlig kamp med de svårigheter, regeringarna
och penningbristen lade i hans väg.
Lesseps utgick från den riktiga förutsättningen,
att Suezkanalen måste med tiden utöfva ett i hög grad
väckande och lifvande inflytande på länderna vid Röda
hafvet, hvilka då blefve tillgängliga från flera
sidor. Denna hafsvik skulle bli en lifligt befaren
handelsväg, och i alla kustorter skulle, liksom
nu redan i Aden, jemte arabiska och indiska köpmän
äfven europeiska affärsmän ha sina kontor, och om än
Arabiens inre delar ej lätt blefve tillgängliga för de
kristna européerna, kunde det likväl ej slå fel, att
de skulle få fast fot i Abessinien och medverka till
en lycklig omgestaltning af detta mestadels af kristna
bebodda land. Det inre Östafrika är rikt på värdefulla
alster och kan betydligt öka sin förbrukning af
europeiska varor. Denna handel måste företrädesvis
komma i händerna på de vid Medelhafvet boende
europeiska folken, såsom fransmän, italienare, greker
och österrikare, och dessa nationer följaktligen
skörda väsentliga fördelar af kanalen. Vidare drog
han den slutsatsen, att vägen från Europa till
Ostindien och Asien omkring Godahoppsudden, såsom
mycket längre än vägen genom Suezkanalen, skulle,
om ej helt och hållet, åtminstone i hufvudsaklig
grad bli öfvergifven och kanalanläggningen således
äfven ur finansiel synpunkt visa sig som en god
spekulation. Lesseps antog, att hälften af alla
varor, som årligen skickas från Europa till Indien
och Ostasien, skulle taga vägen genom Suezkanalen och
i kanalafgifter erlägga 10 franc (7 kronor) per ton
(l ton = 23,9 centner). Varornas vigt beräknade han
till 12 millioner ton, hvaraf 6 millioner skulle
komma på kanalen och inbringa 60 millioner franc
(42 millioner kronor), en alldeles för sangvinisk
uppskattning. I hvad mån dessa beräkningar slogo in,
få vi längre ned se; här må vi endast anmärka, att
företaget från första början ej saknade motståndare,
och att engelsmännen härvid dels af afund, dels af
ogrundade politiska farhågor stodo i första ledet.
Röster mot företaget. De väsentligaste inkast,
motståndarna gjorde, voro följande. Företaget
vore förenadt med så stora kostnader, att det
svårligen skulle kunna bära sig. Äfven måste
penningförlägenhet uppstå, nya ofantliga tillskott,
särdeles af vicekonungen, befinnas nödiga och arbetena
oupphörligt afbrytas. Dessa röster fingo till stor del
rätt. Hvad de tekniska invändningarna angår, särdeles
dem, som gjordes af engelsmännen, voro de följande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
