Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godsbefordringen med lastdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver en flod. Ett exempel härpå berättar engelsmannen
Michie, hvars kameler blott med största möda kunde
förmås att vada öfver den uppsvälda floden Tolla
i Mongoliet.
Inom ett vida större område herskar den enpuckliga
kamelen, »öknens skepp». Från Senegal genom hela
mellersta och norra Afrika, Arabien och Mindre Asien
ända långt in i vestra Asien är han det förnämsta
och mest värderade samfärdsmedlet. Han förekommer i
många afarter, af hvilka den, som fås från Sudans
gränstrakter, bäst kan uthärda hunger, törst ock
ansträngningar. I nödfall kan han tre dagar vara utan
föda och ända till sju dagar utan vatten. Lastkamelen,
som man aldrig får belasta med mer än 5 centner,
är en helt annan än ridkamelen eller meharin, på
hvilken de rofgiriga tuarekerna genomströfva Sahara.
Kamelen har som lastdjur redan blifvit med framgång
acklimatiserad i de torra trakterna af Australien,
och försök ha visat, att han äfven lämpar sig för
prärierna i Nordamerikas vestra stater.
Liksom naturen skänkt kamelen åt Afrikas öknar och det
inre Asiens stepper, ha nordens ödemarker fått renen,
som i fullaste mått gör lappar, samojeder, jakuter
och tunguser alla de tjenster, beduinen fordrar af
öknens tåliga skepp. Liksom kamelen nöjer sig med
torra tistlar och i hela dagar uthärdar utan att
smaka en droppe vatten, lika så är renen nöjd med
islandsmossan, som han krafsar fram ofta flera fot
under snön. Renen är den enda medlem af hjortfamiljen,
som menniskan gjort till husdjur. Men under det
kamelen ingenstädes förekommer i vildt tillstånd,
har renen blott till en del böjt sig under menniskans
ok. I Nordamerika, der han kallas karibu, sträcker sig
hans område från Labrador till ön Melville, i Asien
och Europa från Mongoliets berg i Amurs flodområde
till Novaja-semlja och Spetsbergen, der han i vildt
tillstånd njuter sin frihet. För ofvan nämda nomader,
hvilka ej skulle kunna lefva utan honom, är han också
deras allt i alla. På nomadens vandringar bär renen
hans tält och nödiga husgeråd, eller drar han släden
öfver snöskaren. Till ridt är han för sin svaga rygg
mindre lämplig, men till enspännare och dragare passar
han förträffligt; dock kan han ej fortskafFa stora
tyngder och tröttnar lätt. Utan renen skulle den
höga norden vara ännu ödsligare, än han redan är,
ty derigenom skulle ej blott alla folk frän Nordkap
till Berings sund beröfvas det förnämsta medlet för
sin tillvaro, utan det blefve äfven en ren omöjlighet
att förflytta menniskor och varor. Först genom honom
och hans enda medtäflare, hunden, har en samfärdsel
i dessa trakter blifvit möjlig.
Jemte renen uppträder nämligen i de snö-
och isbetäckta polarländerna hunden som ett
vigtigt dragdjur, särdeles i det arktiska
Amerika, på Grönland, vid Okotska hafvet och i
Kamtsjatka. Förnöjsam, stark, uthållig och flink,
har han der blifvit det dyrbaraste husdjuret. Han
liknar den vanliga varghunden och är alltid munter och
godsint. Från början af sommarn ända till hösten, då
marken är fri från snö och släden således ej längre
kan användas, låter man dem helt och hållet sörja
för sig sjelfva. Då lura de på fiskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
