Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godsbefordringen med lastdjur - Hjelpmaskiner för transporten. Släden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framför kamelen har elefanten det företrädet, att man
kan använda honom under regntiden och i sumpiga eller
öfversvämmade trakter, hvilket ej är händelsen med
den förre. Till ridt är han obeqväm, och blott på
Ceylon spännes han som dragare för plogen. I Indien
använder man honom på ett annat egendomligt sätt. Han
simmar mycket bra, äfven öfver starkt forsande
strömmar; hela kroppen, så när som på främsta delen
af snabeln och ett litet stycke af ryggen, är då
under vattnet. Hela hjordar färdas på detta sätt
öfver Ganges och Bramaputra. Crawford var 1804 i
Indien vitne till, huru en infanteriafdelning af 6
000 man bars af elefanter öfver den lilla floden
Tsjambal. I Indien använda honom briterna ännu
till krigstjenst, och kriget med Abessinien 1868
skulle knapt fått den lyckliga utgång, det erhöll,
om de ej i det bergiga landet kunnat på elefantrygg
forsla artilleriet, ty med all sin klumpighet är han
dock en god bergklättrare.
Af underordnad betydelse som lastdjur äro getter och
får. I Kasjmir och Tibet uppföder man härtill egna
arter, hvilka, lastade med ull, sjalar och frukter, i
karavaner af 500-600 stycken öfvergå Himalajas högsta
pass och söka sin föda under sjelfva snön. Ett får
kan bära 24-35 skålpund.
Arbetets egentliga hjelte är hästen, som trifves
i nästan alla klimat. Han besitter en märkvärdig
uthållighet och förmåga att finna sig i olika
förhållanden. Vi ha grofva arbetshästar, som draga tre
gånger mer, än en elefant bär, och lätta springare,
som nästan täfla med antilopen i snabbhet. Som
lastdjur användes han i Sibirien om sommarn, då renen
och hunden på den isfria ytan ej komma ur stället;
i synnerhet är detta fallet hos jakuterna i östra
Sibirien. Man lastar djuren med 230-350 skålpund och
spänner det ena bakom det andra, så att de måste gå
i rad. På Island och Shetlandsöarna, der inga vägar
och vagnar finnas, är hästen i sin minsta form, ponyn,
det enda lastdjuret.
I Central- och Sydamerikas republiker, der
varubefordring på axel hör till undantagen, sker
transporten vanligen med mulåsnor, som bära 350-400
skålpund och dermed tillryggalägga ungefär 3 mil
om dagen. På Anderna i Peru, Ecuador och Bolivia
är en samfärdsel utan mulåsnor alldeles otänkbar;
der äro djuren vana vid det kalla, stormiga vädret,
medan de i norra Europa uthärda mindre väl. I vår
verldsdel användas de företrädesvis i Portugal,
Spanien och södra Frankrike.
Åsnan, som här och der i Tysklands bergstrakter
ännu användes att bära mjölsäckar, förekommer mera
allmänt som lastdjur blott i Tibets högsta bergland,
der yaken ej längre kommer fram. Äfven i orienten är
hon ganska allmän.
Hjelpmaskiner för transporten. Släden. Man kan anse
släden som ett öfvergångsled mellan lastdjuret och
vagnen. Att hans användning är urgammal, bevisas
deraf, att de flesta folk ha ett eget ord för att
beteckna honom. För slädens användande äro ytor af
is eller snö alls icke ovilkorligt nödvändiga, om han
också der har sitt största verksamhetsfält. Som släpa,
bestående blott af ett par medar, hvarpå varorna
lastas eller säten äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
