Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marknadernas ursprung ur kyrkliga fester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handelsstäderna i verlden, Glasgow, räknar sin uppkomst
från en kyrklig fest, till hvilken en årlig marknad
slöt sig. Der, i den sköna dalen vid Clyde, på S:t
Peters och S:t Pauls dag 1197 invigde biskop Jocelinus
kryptan i den heliga katedralen, och till minne deraf
hölls årligen en stor marknad. Till denna marknad,
som räckte i åtta dagar, strömmade folk från hela
den kringliggande trakten. Dit steg herden ned från
sina kala berg, kommo höfdingarna med sina klaner
från de närliggande högdalarna, fiskare och sjömän
från öarna i hafvet, munkar från de kringliggande
klostren samt riddare och stormän från sina borgar
på stränderna af Clyde.
Ett annat väsentligt vilkor för en marknadsorts
uppblomstring var hans läge. Innan jernvägar förenade
länder och folk, trifdes marknaderna blott vid stora
vägknutar och segelbara floder; i obanade bergstrakter
och öde nejder förekomma de ej. Detta ser man ännu
i dag hos de vilda folken i Asien eller Afrika,
hvilkas marknadsorter alltid ligga vid floder eller
stora vägar. I det gamla Grekland stodo marknaderna i
samband med de olympiska spelen, hvilka också voro af
religiöst ursprung; till Olympia förde äfven landets
bästa vägar. Så var äfven förhållandet med de istmiska
spelen i Korintos. Ännu större var marknaden i Aten,
som hölls på den af pelargångar omgifna agoran, der
modhandlare, juvelerare, vinhandlare, matförsäljare,
lumphandlare, vapensmeder och krukmakare uppslagit
sina butiker och, alldeles som på våra marknader,
taskspelare, danserskor och citterspelerskor ej
saknades. Öfver alltsammans vakade myndigheterna, som
genom agoranomerna utöfvade en sträng marknadspolis.
Att de europeiska marknaderna ha ett religiöst
ursprung, bevisas ej blott af deras gamla namn mässa,
som de närmast fingo från den religiösa handling,
hvartill marknadsrörelsen var ett bihang, utan äfven
af de helgonnamn, de ännu i dag bära. Londons största
marknad inföll på den helige Bartolomeus’ dag, den i
S:t Denis i Frankrike på den helige Dionysius’ och den
i Zurzach i Schweiz på den heliga Verenas dag. Det
samma är förhållandet hos oss, der Hindersmässan
(Henriksmässan), Larsmässan, Olsmässan m. fl. bekanta
marknader ha sitt namn efter helgon.
De furstar, inom hvilkas land de höllos och hvilkas
pung fyldes genom tullar och marknadsafgifter,
gåfvo privilegier och lejd åt de till mässan resande
köpmännen. På marknadsplatserna uppstodo saluhallar, i
hvilka varorna upplades, och under de gamla städernas
täckta gallerier och pelargångar bjödo köpmännen
ut sitt kram. Vid sidan af minuthandeln, som i
början beherskade marknaderna, uppträdde sedermera
grosshandeln; dessutom ökades marknadsfriheterna,
af hvilka ännu här och der en återstod finnes. I
Leipzig t. ex. är det ännu lag, att ingen får under
pågående marknad häktas för förut gjorda skulder,
liksom handelstvister genast och utan eljest vanliga
formaliteter afgöras utan vad af en särskild
marknadsdomstol. För hvarje mässa stadgades en
marknadsordning, och liqviderna, hvilka i följd af de
olika mynt- och vigtsystemen erbjödo stora svårigheter,
ordnades genom särskilda lagar. Ju mera köpare och
tillverkare uppsökte hvarandra på marknaderna, desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
