Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De svenska marknaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vitnar derom tillräckligt. Många stodo äfven redan
i samband med de hedniska offren och tingen, så
t. ex. Distingen i Upsala och Samtings marknad
i Strengnäs, hvilken äfven besöktes af utländska
köpmän. En sådan berömd marknadsort, till hvilken
äfven norrmän, danskar och vender hittade vägen, var
likaledes det uråldriga, nyss återfunna Birka. Den
största af köpstämmorna i norden var dock jemte den i
Helsingör höstmarknaden i Skanör, dit stora flottor,
lastade med sill och köpmansvaror, samlades, och der
folket från det inre landet, som från långa afstånd
ditströmmade, mot skinnvaror, honung, malt och hvete
tillbytte sig dessa förnödenhetsvaror. Liodhus eller
Lödöse var berömdt för sina marknader, och i Sköfde,
dit den heliga Helenas reliker på vissa tider af
året drogo stora skaror af vallfärdande pilgrimer,
hölls i samband med den kyrkliga mässan en liflig
marknad, den s. k. Elinsmässan. Småland,
der den enda samfärdseln gick på klöfjestigar och
båtledes på åarna eller på de isbelagda sjöarna
och träsken, var rikt på marknader, och vi finna
bland dem redan tidigt des välkända namnen Vexiö,
Vernamo, Vrigstad och Hvetlanda. Hofva på Tiveden
och Eyrarsund (Örebro) voro redan på 1200-talet
vigtiga bytesorter. Så voro äfven jemte Södertelje
Söderköping och de andra östgötastäderna. I Elfkarleby
hölls laxmarknad två gånger om året, dit helsingarna
eller norrländingarna i stor myckenhet nedkommo med
sina varor. Norrland saknade väl köpstäder, men var
fullt af marknadsplatser, der hudar, skinn och lärft
utbyttes mot spanmål, salt och andra förnödenheter.
För att rätt uppfatta betydelsen af dessa gamla
marknader måste man erinra sig, att en god del af
nordbons offentliga, religiösa och sociala lif vid dem
var samlad. Der köptes nämligen ej blott och såldes,
det religiösa behofvet tillfredsstäldes äfven genom
kyrkliga fester och mässor, rättstvister sletos, och
stormännen, deribland ej sällan konungarna, träffades
här för att uppgöra politiska affärer. Detta bruk
bibehöll sig ännu in i den senare medeltiden, ja, ett
helt århundrade derutöfver, och det var förnämligast
på köpstämmorna, som ännu Sturarna och hertig Karl
höllo sina möten med allmogen. Samma bruk återfinna vi
äfven i Norge och på Island. På de stora marknaderna
i Tönsberg, i Konghäll och på Brennö se vi enligt
de isländska sagorna konungar och jarlar uppträda
med stora och lysande följen, liksom dessa sagor i
allmänhet ge oss en hög föreställning om det lif, soin
herskade på de nordiska marknaderna af första rangen.
Skogsbon, som kom djupt in ifrån upplandet och der
större delen af året lefde i enslig afsöndring,
träffade här gamla vänner, förvärfvade nya och njöt
i fulla drag af ett gladt samlif. Här fick han
ock höra nyheter ej blott från konungagården och
det stora tinget, utan äfven från fjerran länder,
kanske trakter, som han sjelf en gång besökt; allt
det myckna intressanta, som vi nu dagligen få oss
utminuteradt i vår tidning, gafs honom här på en gång
till lifs. Det var ett brokigt vimmel af drägter från
olika landskap och länder, som trängdes omkring de
i glada färger utstyrda träbarackerna och tälten, i
synnerhet dem, der någon rik utländsk köpman utbredt
sina lyxvaror. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
