Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfartens betydelse - De gamlas sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjöfarten. Genom henne har ej blott handeln blifvit
mäktigt befrämjad; hon har äfven fört menniskorna
närmare hvarandra, i väsentlig mån riktat många
grenar af deras vetande och kraftigt sporrat till
nya upptäckter, så att man utan öfverdrift kan säga,
att sjöfartens historia tillika är en vigtig del
af historien om förbindelsen mellan folken och
civilisationens utbredning.
Menniskan ville ut, ville frigöra sig från de
skrankor, som fjettrade henne vid ett och samma
ställe. Hon öfversteg bergen och drog genom öknarna,
tills hon i floderna såg ett hinder för sitt vidare
framträngande. Men äfven detta hinder öfvervans,
hon uppfann båten, som väl närmast bestod af en
urhalkad trädstam, flöt derpå den lilla floden utför
till hufvudfloden och på denna ut till hafvet. Hvad
floden var för inlandsbon, det var hafvet för
kustbon. Han kände dess skär och klippor, såg ebben
och floden och lärde känna stormarna, för hvilkas
makt han förfärad drog sig tillbaka och vid hvilka
han endast småningom kunde vänja sig. Hafvets skatter
lockade honom dock ut på det oroliga elementet, och
drifven af behofvet att skaffa sig sitt uppehälle,
vågade menniskan sig ut på sin bräckliga farkost,
långsamt smygande sig fram utefter kusten och aldrig
släppande den säkra stranden ur sigte. Men allt längre
ut sväfvade blicken. Fåglar, som från fjerran kommo
flygande öfver vattnet, drifved, som kastades i land,
främmande fröslag vitnade om, att äfven på andra sidan
måste finnas land, och hon sträfvade att komma dit
bort och upptäcka det. Så sporrades hon att förbättra
sitt redskap, fartyget, för att kunna beherska vind
och vågor. Aflägsna länder blefvo hennes mål, och
den vinst, de möjligen kunde erbjuda, lockade henne
att trots alla hafvets farligheter söka uppnå dem.
De gamlas sjöfart. De äldsta kulturerna, såsom
den indiska, babyloniska, assyriska, egyptiska, ha
långsamt dött ut eller med svärdet tillintetgjorts i
de länder, der de uppstått, ja, de skulle ha gått helt
och hållet förlorade för verlden, hade ej fenicernas
och hellenernas handelsflottor i rätt tid omplanterat
dem i en främmande, obruten jord, i det då barbariska
vestra Europa. När man derför prisar konstnärer, lärda
män och visa lagstiftare som de första grundläggarna
af ett lands odling, måste man tillerkänna de bistra
sjöfararna förtjensten att ha utbredt henne vidare
och gjort henne till en hela verldens egendom.
Hvad sjöfartens teknik beträffar, ha vi forntiden
att tacka for det väsentliga, nämligen uppfinningen
af sjelfva fartygskroppen, kölen och seglen, äfvensom
af ankare, hvilka lyderna införde, och änterhakarna,
som leda sitt ursprung från romarna. Medeltiden
fullkomnade ytterligare den klassiska tidens
uppfinningar, italienare och tyskar lade dertill
åtskilligt nytt, såsom kompassen, sjökortet, krutet,
globen, uret, och slutligen engelsmännen ångkraften.
Sjöfartens första begynnelser förlora sig i det
förflutnas dunkel. Hvilket folk äran af uppfinningen
tillkommer, blir för alltid en hemlighet. Sannolikt
är till och med, att hon gjordes på flera ställen
samtidigt, liksom ju ännu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
