Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöfarten i medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rundt omkring voro betäckta med gondoler och de
för ankar liggande fartygen festligt smyckade med
flaggor. Klockringning och kanondunder förkunnade
festtågets början. Vid ön S:t Helena slöt sig
patriarken till tåget och hälde ett stort fat med
vigvatten i hafvet för att förebygga storm och
oväder; derpå styrde man ett litet stycke ut till
sjös, medan kastellen på begge sidorna om hamnen
gåfvo kanonsalut. Man vände; dogen trädde ut ur
sitt kabinett på ett galleri, och under presternas
böner kastade han en ring af obetydligt värde i
hafvet. Genom denna ceremoni skulle dogens förmälning
med hafvet och hans herravälde deröfver på ett
symboliskt sätt betecknas.
Liksom af så mycket annat, är Karl den store äfven
skapare af den första tyska sjömakten; 808 anlade
han en hamn, som sedermera vann stor ryktbarhet. Men
med kejsarens död förföll äfven Tysklands sjömakt,
och det dröjde länge, innan tyskarna detta hänseende
åter gåfvo något lifstecken ifrån sig.
Först då hansan uppstod, uppträdde de åter
aktningsbjudande på hafvet, sedan en friesisk flotta
redan tidigare under korstågen eröfrat Damiette
(1218). Utan kompass och sjökort hade de på sina
starka flodfartyg farit från Nordsjön ända till Nils
mynning. Hanseaternas örlogsskepp, kogger, voro fartyg
med höga bord, en enda mast och rodret på sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
