Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upptäckternas tidehvarf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diplomatiska värf, blef tillfångatagen på hafvet
och förd till England, samt dog i Lisboa den 29 juli
1507. Hans graf finnes hos dominikanerna derstädes.
Om man också ej kan omedelbart uppvisa, hvilket
inflytande Behaim hade på de upptäckter, som sedan
gjordes af Colombo och Magelhaens, äro dock alltid
hans förtjenster om sjöväsendets och geografins
framsteg tillräckligt stora för att anvisa honom ett
hedersrum bland den tidens framstående män. Särdeles
blef hans glob af stor vigt för en åskådlig
framställning af jordytan och för kartografin i
hennes helhet. Med globen börjar en ny period i
framställningen af kartor. Länge hade Ptolemeos’ gamla
kartor herskat, och sjelfva de stjernkunniga araberna
hade varit oförmögna att använda sina astronomers
arbeten för kartografin, till dess med kompassens
upptäckt från början af 14:e århundradet italienarna
utarbetade så kallade kompasskartor. Med Martin Behaim
böljar dock den rationela tyska kartritarskolan.
Johann Stöffler (död 1531) och nürnbergaren Werner
använde först det stereografiska gradnätet. Ett ännu
större framsteg gjordes i 16:e århundradet af
Geraard Kremer från Duisburg, hvilken kallade sig
Mercator, då han upptäckte den efter honom uppkallade,
öfverskådliga och ännu i dag allmänt begagnade
projektionen. Ännu länge innehade tyskarna främsta
rummet inom kartografin, och sådana namn som Postell,
Ortelius, Cellarius, Homann skola alltid intaga ett
aktadt rum i dess historia.
Men innan ännu Martin Behaim utfört sin glob, hade
portugiserna redan sväfvat vida ut öfver oceanens
dittills kända delar. Prins Enrique, konung Joao I:s
snillrike och högt sträfvande son, föranstaltade de
lyckliga och fruktbärande sjöexpeditioner, som efter
1416 företogos. Deras föremål var Afrika, som hittills
varit en nästan fabelaktig verldsdel; också kan man
säga, att det nu blef för andra gången upptäckt. Under
hans ledning upptäckte portugiserna 1449 Madeira och
Azorerna och fälde 1484 ankar på Guineas guldkust. Två
år senare tränger Bartholommeo Diaz fram ända till
Godahoppsudden, och tolf år derefter finner Vasco
da Gama sjövägen till Ostindien. Sådana framgångar
uppväckte andra staters afund.
Genovesen Cristoforo Colombo erhöll af Isabella af
Castilien tre fartyg för att uppsöka en vestlig väg
till Ostindien och upptäckte den 12 oktober 1492
efter 70 dagars färd San Salvador (Guanahani eller
Cat-island). Dermed voro Vestindien och Amerikas
hela fastland för alltid öppnade för européerna. Ett
omätligt fält öppnar sig nu för upptäcktsandan; bort
öfver oceanen sväfvar äfventyrarens blick ej mindre
än köpmansfurstens och den fromme prestens. Knapt
har Colombo visat vägen, förr än en oafbruten rad
af nya resor börjar. Amerigo Vespucci inlägger 1499
stor förtjenst om Pariavikens undersökning och vinner
äran, att den nya verldsdelen småningom uppkallas
efter honom. Sebastiano Caboto uppräcker Labrador och
Newfoundland, Cabral 1500 Brasilien, Ponce de Leon
1512 Florida. Följande år framtränger Balboa öfver
Panamanäset, och för det första blekansigtet upprullar
nu Stilla oceanen sin omätliga vattenslätt. Portugisen
Magelhaens gör 1519-1521 den första jordkringseglingen
och upptäcker det efter honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
