Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska kolonin i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anlades en liten skans, kallad Kristina, der guvernören
tog sitt residens och hvilken sålunda blef kolonins
hufvudort. På det vid dylika utflyttningar öfliga
sättet återupplifvades i det nya fäderneslandet namnen
på hembygderna, och sålunda uppstodo ett Upland,
ett Finland, ett Korsholm (en del af kolonisterna
voro nämligen finnar), liksom hela kolonin kallades
Nya Sverige. Alla dessa på sina egna gårdar bosatta
nybyggare kallades frimän i motsats till ett antal
arbetsfångar, som skickats med expeditionen, men
i likhet med en ny laddning, som några år derefter
utsändes, på kolonisternas bestämda yrkande måste
hemskickas.
Namnen på ett stort antal af de första utvandrarna
ha blifvit oss bevarade. Vi finna deribland utom en
mängd Andersson, Gustafsson, Johansson, Petersson
o. s. v. namnen Kock, Stake, Kollman, Springer,
Mollika, Kinkovo, Stille m. fl. Det sistnämda var i
synnerhet ett namn, som länge blomstrade i kolonin
både under och efter det svenska väldet. Familjen
ledde sitt ursprung från Olof Stille, en af de
första nybyggarna, som inkommo med Minnevit,
och härstammande från Penningby i Roslagen. Han
bodde på ett ställe med namnet Techoherassi vid
Delaware och var af indianerna särdeles omtyckt. I
allmänhet rådde det bästa förhållande mellan dem
och de svenska nybyggarna, som bevis hvarpå omtalas,
att, då strax efter kolonins eröfring af holländarna
ett svenskt skepp inlöpte i floden och holländarna
tänkte bemäktiga sig det, en skara delawareindianer
sam ut till det och förde det i säkerhet förbi de
holländska kanonerna.
Den nya kolonins olycka var, att hon från första
början kom i ett spändt förhållande till holländarna,
hvilka, i besittning af Nya Nederländerna, nu
varande staterna New-York och New-Jersey, äfven ville
lägga under sig landet vester om Delaware. Genom
klokhet och hofsamhet i uppträdande från de svenska
guvernörernas sida skulle en brytning sannolikt kunnat
förekommas, helst holländarna i början föllo undan och
svenskarna hade god rätt på sin sida. Denna politik
sökte också Axel Oxenstjerna inprägla hos de styrande
i de instruktioner, han för dem utfärdade. Yalet af
guvernörer synes dock ej varit det lyckligaste. Efter
Minnevit, som blott innehade sin befattning i fyra
år, kom 1642 öfverstiöjtnant Johan Printz,
en officer, som efter en krigarbana af ingalunda
hedrande art nu utsändes att vårda den unga kolonins
angelägenheter. Med honom följde om bord på skeppen
Farna, Svan och Caritas en ny skara utvandrare. Han
slog upp sitt residens på ön Tenakong i Delaware,
tre mil nedanför Kristina, och anlade der en gård,
som måste haft vissa anspråk, ty han gaf den det
ståtliga namnet Printzhof.
I stället för att i enlighet med sina instruktioner
söka åstadkomma ett godt och vänligt naboskap
med holländarna retade han dem med oupphörliga
demonstrationer. Holländarna hade på jerseysidan
före svenskarnas ankomst uppfört ett fäste, som de
kallat Fort Nassau och som de svenska fartygen på
sin väg uppför floden måste salutera. Detta kunde ej
tålas, och den nye guvernören anlade nu i närheten af
Tenakong nedanför Fort Nassau skansen Nya Göteborg,
som holländarna i sin tur måste helsa, hvar gång de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
