Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fartygets upptackling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid sammansättas af flera stycken, ty den största
masten, t. ex. på ett krigsfartyg, håller vid rotändan
3 1/2 fot i diameter, alltså 11 fot i omkrets, och
har en sammanlagd längd af 140 till 160 fot eller
ännu mera. Ingen trädstam är gerna så stor, frisk och
felfri, att han i ett enda stycke kan lemna en sådan
massa; derför bestå ock masterna af flera med konst
sammanfogade delar, hvilkas antal naturligtvis är så
mycket större, ju längre och gröfre masterna skola
blifva. Delningen eger rum så väl på längden som på
tjockleken. Vid undermasten eller den tjockaste
delen är som en första förlängning skarfvad märs-
eller den svåra stången, ofvanpå denna kommer
bramstången och öfverst öfverbramstången. Af dessa
afdelningar äro de gröfre i sin ordning sammansatta af
flera eller färre, noga hopfogade längdstycken, hvilka
på undermasterna sjelfva redan äro grofva balkar.
En sådan undermast består merendels af en fyrkantig
mellanbalk, så grof som möjligt, hvilken allt efter
mastens storlek omgifves af ända till 8 yttre
balkar, hvilka äro så förenade och formade, att
det hela liknar en enda rund stam. Ytterstyckena ha
naturligtvis i genomskärning form af kilar, utskurna
ur en cylinder, och hela tillställningen påminner
något om tunnbindararbete, endast med den skilnaden,
att här ej är fråga om ett ihåligt kärl, ty det
inre rummet är fullt upptaget af kärnstycket. De
särskilda timmerstyckena sammanhållas af en mängd
mycket tjocka jernringar, och endast af dessa
utan lim eller annat förbindningsmedel. På de väl
rundade masterna passas ringarna först mycket noga,
upphettas sedermera starkt, så att de vidga sig och
kunna från den smalare ändan drifvas längre upp och
öfver tjockare ställen af masten, än möjligt vore i
kallt tillstånd. Den följande afsvalningen gör, att
ringen krymper till sin förra vidd, hvarigenom ett
så hoppressande tryck på mastbalkarna åstadkommes,
att det hela får minst lika mycken fasthet, som det
vore en enda trädstam.
Hvad deremot mastens längdstycken beträffar, eger dem
emellan ingen beståndande förening rum. Tvärt om bli
de, som delarna i en flöjt, efter behof om bord på
sjelfva skeppet uppsatta och åter nedtagna. Endast
smärre master kunna i hela sin längd insättas
i fartyg. I fråga om de större förefaller redan
insättandet af undermasterna som ett storartadt
arbete. Härtill användes mastkranen, alltid det högsta
föremålet på hela varfvet och naturligtvis belägen
tätt invid djupt vatten. På smärre fartyg deremot
sker förmastningen om bord på sjelfva fartyget med
tillhjelp af en derpå uppbygd ställning eller så
kallad sax. Ofta har man nu för tiden kranar på
pråmar, hvilka ej blott begagnas för insättandet
af master, utan äfven för att förflytta betydligare
tyngder frän ett fartyg till ett annat.
De större masterna gå alltid genom alla däcken ned
till kölsvinet, i hvars mastspår de afsmalnade,
åttkantiga maständarna nedsättas och fastkilas. Ännu
en stödpunkt, men blott en, erhålla masterna i
det understa eller i mellandäcket. I detta ligger
kring mastöppningen, mastfisk kallad, en af timmer
förfärdigad ram. När masten blifvit nedsänkt genom
öppningen och fäst i sitt spår, kilas han fast i
fisken, så att han ej kan rubbas åt något håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
