Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjulångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hittills lia vi tänkt oss ett ångfartygs båda hjul
sittande på samma axel, såsom fallet är på smärre
fartyg. Här ha således båda hjulen alltid samma
hastighet, och vändningen, som endast kan verkställas
genom rodret, sker i stora bågar eller på kortare
stycken under fram- och tillbakagående. På många
större fartyg nyttjas derför ej en gemensam axel,
utan hvartdera hjulet har sin egen axel och maskin,
så att man kan gifva det hvilken hastighet som helst,
oberoende af det andra. Skall vändning företagas,
låter man det yttre hjulet gå hastigare, ja,
det inre kan hållas stilla eller rent af vridas
baklänges, hvarigenom fartyget kan vända alldeles på
stället. Denna af rodret oberoende manöverfärdighet
var särskildt af stor vigt, så länge hjulfartygen
användes som krigsfartyg, hvilket dock nu är en
öfvervunnen ståndpunkt.
Sjelfva hjulen, temligen lika vanliga vattenhjul
med underfall, äro sammansatta af särskilda
delar och försedda med påskrufvade träbräden
eller skoflar. Dessa fördelas på sådana afstånd
af omkretsen, att alltid tre samtidigt äro i
vattnet. Af dessa kan begripligen endast den
mellersta, lodräta, utöfva fullt tryck på vattnet,
medan de båda närliggande, den ned- och upp-gående,
i detta ögonblick verka ofördelaktigt och förbruka
kraft utan motsvarande nytta. För att af hjelpa denna
olägenhet har man försökt åtskilliga konstruktioner,
som gå ut på att göra skoflarna rörliga omkring sin
längdaxel och tvinga dem att alltid anslå vattnet
under den fördelaktigaste vinkeln. Så väl i lugnt
vatten som i sjögång och vid inträffande förändringar
i fartygets djupgående verka hjul med rörliga skoflar
fördelaktigare och åstadkomma mindre ristning än
hjul med fasta skoflar, hvilka åter äro lättare och
mindre dyra.
Sjöångmaskinerna äro antingen kondenserings- eller
högtrycksmaskiner. De senare, hvilka arbeta under ett
ångtryck af flera atmosferer, medgifva den för fartyg
synnerligt vigtiga fördelen, att deras cylindrar
och pistonger för en viss fordrad kraft kunna
vara betydligt mindre och lättare än vid lågtryck,
hvaremot pannorna måste ha större motståndsförmåga
och följaktligen göras tjockare. Härför finnes dock
en god hjelp i användandet af stålplåt i stället
för vanlig jernplåt, ty härigenom kunna de göras
lättare, utan att styrkan minskas. Dock användas
högtrycksmaskiner blott på smärre fartyg, medan
den kraftiga verkan, som fordras på stora fartyg,
erhålles medelst lågtryck. Kondenserings- eller
lågtrycksmaskinerna kunna arbeta vid ganska ringa
ångtryck och likväl lemna hundratals hästkrafter, om
de äro försedda med dertill erforderliga jättelika
cylindrar och pannor. Den långt större säkerhet,
de lemna i jemförelse med högtrycksmaskinerna, på
hvilka i synnerhet pannorna mera frestas och hastigare
utnötas, synes lofva dem fortfarande användning på
större fartyg.
Lågtrycksmaskiner arbeta alltid med kondensering
af den använda ångan, ty just härigenom jemte
det låga ångtrycket äro de, hvad de äro. Genom
kondenseringen vinnes redan en atmosfers kraft, som
under en längre resa kan bespara många hundra centner
kol. Arbetar t. ex. en maskin med 8 atmosferers
tryck utan kondensering, är verkliga effekten endast
7 atmosferer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
