Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flottans utlöpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ställa dem efter den fördelaktigt blåsande
vinden. Nu lösas de sista fjettrarna, som tvungit det
segelfärdiga skeppet att ännu en stund ligga stilla;
ankaret lättas från grunden, och öfverlemnadt åt
vinden, styr den stolta byg-naden ut i det fria.
Der, såsom nu i allmänhet är fallet, de forna
segelskeppen ersatts med skrufångare, blir utlöpningen
mera enkel, och ångmaskinerna bespara menniskan
halfva arbetet. I stället för alla befallningar
rörande seglens lösgörande, kommenderas endast: »elda
på!» Ej flinka matroser till väders, utan sotiga
eldare djupt ned i skeppet röra sina seniga armar;
skorstenen ryker, och snart har jätten i ångpannan sin
fulla kraft inne; ankarna lättas, och nästan ljudlöst
glider kolossen ut till sjös, lemnande breda fåror
efter sig i vattnet. Här tillsätta äfven ångfartygen,
om vinden är god, sina segel för att spara kolen
till inträffande vindstilla, angörning af hamn och,
framför allt, for den stundande striden.
Örlogs- och handelsfartyg, seglare och ångare
föras, som vi på annat ställe skola närmare se,
efter samma sjövetenskapliga grunder och hafva att
efter bästa förmåga söka reda sig med vind och våg,
stormar och stiltje, klippor och grund. Ångfartyget
med sin inneboende kraft har vid alla tillfällen
och synnerligast i striden så många fördelar, att,
som sagdt, segelkrigsskeppen redan hålla på att dö
ut och någon flotta af gamla stilen, med sina stolta
tre- och tvådäckare, korvetter och smärre följe,
näppeligen mer kommer att utlöpa. Likväl vilja vi
ett ögonblick dröja vid denna bild från det förflutna.
Strax efter utlöpningen låter amiralen genom
signal tillkännagifva, hvilken segelordning skall
intagas. Linieskeppen ordna sig i två eller tre
bredvid hvarandra gående rader, så kallade kolonner,
medan de lättare fartygen på längre eller kortare
afstånd segla före, jemte eller efter hufvudstyrkan
och, i det de således vidga flottans synkrets, ha
till åliggande att till amiralskeppet signalera
hvarje främmande fartyg eller annat anmärkningsvärdt,
som de få i sigte. Linieskeppen hålla
sig på en kabellängds afstånd från hvarandra inom
kolonnerna. Vrider vinden sig, så att skeppen måste
erhålla ett annat läge i förhållande till honom,
följer befallningen att vända. De främsta skeppen
i kolonnerna utföra först denna manöver, och hvarje
följande skepp gör det samma, när det kommit i det
föregåendes kölvatten.
På detta sätt seglar flottan sin kurs i god
ordning, så länge vinden är gynsam, under det att
mål och bestämmelse i allmänhet äro besättningarna
obekanta. Skingras nu ej skeppen af storm, eller
nödgas de ej i följd af ihållande vindstilla
tåligt förblifva på samma plats, kunna de hoppas
att småningom närma sig sitt mål, så vida ej detta
mål sjelft är rörligt, det vill säga en fiendtlig
flotta. Dennas uppsökande på grund af blotta osäkra
antydningar, hvar hon vore att finna, var under forna
förhållanden ingen lätt uppgift och kunde uttänja sig
till en lång tid af spänd väntan. De mest snabbgående
fregatterna utskickades på långa afstånd och återvände
ofta utan att ha fått fienden i sigte. Handelsfartyg
anhöllos och tillfrågades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
