Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monitorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. Deremellan uppstiga lågorna från det illa
tilltygade Fort Jackson; eldsvådan släckes snart,
ty försvararna tröttna lika litet som de anfallande.
Under tiden har Varuna råkat i svårt trångmål nära
Fort Philipp, der hon kommit in bland en flottilj af
fiendtliga ångare, inrättade för ramning. Anfallet
är kraftigt, försvaret lika så, men kulorna studsa
tillbaka mot fartygens pansar, och inom kort står
skeppets tackling i ljus låga. Varuna går till
bottnen med svajande flagga, offrad af sin egen tappra
besättning, som ansträngt alla krafter till hennes
räddning, dock först sedan hon tillintetgjort sex
fiendtliga fartyg.
Jemte ett fåtal af den mellersta divisionens fartyg
lyckades kommodor Farragut tränga sig igenom de
fiendtliga batteriernas mördande eld, men gick med
knapp nöd fri för ett grund och lågorna från en om
bord utbruten eldsvåda, uppkommen i följd af det
farliga granskapet af en ofantlig brännare.
Dagen grydde, striden gick till ända. På mindre än
half annan timme hade unionsskeppen passerat fästet
och förstört elfva fiendtliga fartyg. Den 27 april
visade Farragut sig utanför New-Orleans, och den 28
gåfvo sig de sönderskjutna fästena åt general Butler.
Märkvärdigt nog, var det fartyg, på hvilket
kommodor Farragut med amerikansk oförvägenhet
genombrutit passagen mellan strandfästena, ett
vanligt träfartyg, och secessionisterna med sina
jernfartyg hade ej kunnat hindra sitt förnämsta
bålverks fall. A andra sidan lyckades det deremot
ej nordstaterna, hvilka emellertid bättre försett
sig med monitorer och pansarfartyg, att följande
år uträtta något af vigt med dessa nya krigsmedel,
oaktadt motståndarnas sak dock redan var temligen
förlorad. Det gälde att återtaga Charleston, den
härd, hvarifrån kriget utgått. Denna gång skulle
jernskeppen alltså försöka sig mot väl bestyckade
fästningsverk. Den 7 april beskötos fästena Moultrie
och Sumter och de mellan dem liggande batterierna
af 8 pansarfartyg och monitorer, på samma gång en
landstyrka ryckte fram längs stranden. Ett formligt
regn af bomber och massiva kulor af svåraste kaliber
öfverhöljde pansarfartygen, och de härvid uppkastade
vågorna slogo öfver däcken, men monitorerna trängde
fram, tills de slutligen hejdades af ett ofantligt
nät af utspända tåg, mellan hvilka minor voro
utlagda. De främsta skeppen fastnade häri med sina
propellrar. Man måste vända om. Men äfven det andra
inloppet vid Fort Sumter var spärradt med pålrader,
som stodo 10 fot upp öfver vattnet. Emellan dessa voro
helvetesmaskiner utlagda, och bakom dem befunno sig
rebellernas pansarfartyg. Under sådana förhållanden
återstod endast beskjutning, men man lyckades ej
bringa de fiendtliga batterierna till tystnad. Det
djerfva, men oförsigtiga anfallet hade misslyckats,
och flottan måste draga sig tillbaka med stor förlust,
sedan flera fartyg, deribland det mycket omtalade
Keokuk, blifvit satta ur stridbart skick.
Flottan förnyade försöket, sedan monitorerna erhållit
ett dubbelt pansar af trä och jern, dock utan bättre
framgång. Den 10 juli gjorde pansarflottan i förening med
landstigningstrupper ett anfall på Morris-island, tog alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
