Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyponautik, minor och torpeder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit så långt, att han kan skjuta under vattnet,
och har visat resultaten i utstälda genomskjutna
pansarplåtar. Detta synes vara det egendomliga för den
bauerska metoden och, om man så vill, ett framsteg. Vi
för vår del tillstå, att vi ej kunna tillerkänna hela
hyponautiken den vigt, man ofta låtit påskina. Det
ges ett praktiskt medel mot sådana osynliga fiender:
rörelse, och nutidens ångfartyg, om hvilka det
väl egentligen kommer att vara fråga, sakna ju ej
denna egenskap. Det förefaller ganska sannolikt, att
dykarbåtarna genom ständigt kryssande på en misstänkt
yta skulle vara utsatta för större fara än de hotade
ångfartygen; ja, läte det sig göra att genom jemnat
fånga och på säker ort instänga dylika fula fiskar,
skulle de antagligen akta sig att i sådant läge göra
bruk af sina vapen.
Nu för tiden tyckes man ha uppgifvit tanken på att
genom dylika apparater sänka skepp och manskap. Man
bygger i stället särskilda ångare att föra minor
och utrustar krigsfartygen med sådana för att
antingen sjelfva eller genom sina båtar använda dem
mot fienden. Enklaste sättet att från ett fartyg
eller en båt använda detta förstörelseverktyg är
att fästa minan på en lång stång, som föres under
det fiendtliga fartygets botten, hvilket dock
förutsätter, att fienden ligger till ankars eller
rör sig i ungefär samma riktning och med mindre
hastighet än angriparen. Äfven bogseras minan vid
ett tåg af det egna fartyget mot det fiendtliga,
i det man under en spetsig vinkel skär dess kurs på
nära håll och derigenom bringar det i beröring med
tåget och minan. Vid användningen af båda sätten
sker antändningen antingen genom stöt eller medelst
elektricitet. Det är tydligt, att minbåtar måste ega
stor hastighet och manöverfärdighet för att uppfylla
sitt ändamål; de framdrifvas så väl med vanlig som
med hydraulisk propeller.
Ett särskildt slag af anfallsminor äro med egen
rörelsekraft försedda eller sjelfgående sjöminor,
till hvilka man dock ännu ej synes ha fullt
förtroende. I en af detta slags minor drifves
propellern af ett urverk. Minan bibehåller
den riktning, hon fått, så länge urverket
går. Naturligtvis måste ström och sjögång föra
maskinen ur hans kosa, äfvensom små felaktigheter i
bedömandet af fiendens plats eller ändring deri vålla
ett misslyckande. I Amerika ha försök gjorts att från
land styra en sjelfgående mina, hvars maskin sattes
i gång genom kolsyregas, hvartill åter fordras ett
galvaniskt batteri och magneter, således ett allt
för inveckladt system. Monitors konstruktör, John
Ericsson, har 1870 föreslagit en undervattensmina, som
han genom ett böjligt rör (rörtåg) medelst komprimerad
luft och en maskin sätter i gång och styr från land,
så att hon kan gå på lagom djup för att träffa
det fiendtliga fartyget under dess pansar. Andra
minor styras från land eller från ett fartyg genom
elektricitet på det sätt, att en tråd öfverflyttar
den elektriska strömmen till rodret och efter önskan
vrider det åt den ena eller andra sidan. Sker detta
från ett fartyg, är ett hufvudvilkor, att det och
minan ha samma hastighet. Vid alla sjelfgående minor,
hvilka sättas i rörelse och styras från en punkt
utom dem, måste rörelsehastigheten vara så stor,
att hon lätt kan öfvervinna tågets eller trådens
hämmande inverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
