- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjunde bandet. Verldshandeln, dess utveckling, gång och medel /
450

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kompassen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detta ändamål är midt på nålen en öppning, hvari
en messingshatt är inskrufvad. Hattens urhålkning
är fodrad med en agat eller annan hård sten med
en kägelformig fördjupning, som bildar nålens
omfattning på stålspetsen. Sjökompassens vindros
ligger ej, som på landkompasserna, på dosans botten
med deröfver sväfvande nål, utan är uppritad på en
pappersskifva, hvilken står i så nära förbindelse
med sjelfva nålen, att begge vrida sig som ett
helt. Då pappersskifvan ensam lätt kunde rubbas,
är hon uppfodrad antingen på tunt papp eller ännu
oftare på ryskt marienglas, hvilket senare då ligger
öfverst och tillika skyddar ritningen. När skifvan är
så inrättad, kan hon upplysas äfven nedifrån. Nålen
ligger vanligen osynlig på skifvans undre sida,
men kan äfven med lika fördel få sin plats ofvanpå
henne. I alla händelser är kompassens förening med
detta bihang en väsentlig förbättring, emedan hans
små darrande rörelser derigenom dämpas och hans
gång erhåller större stadga. Nålens längd rättar sig
efter kompassdosan. Stora sjögående ångfartyg använda
kompasser med ända till fotslånga nålar, men så snart
ej kompasserna äro utsatta för starka skakningar,
föredrar man de mindre.

För att ostörd kunna utföra sina rörelser måste
nålen i kompassen alltid ha ett fullkomligt vågrätt
läge. Derför vidtar man vid instrumentets förfärdigande
ett dubbelt försigtighetsmått, det ena på sjelfva nålen,
det andra på dosan. Den dragning, som den förra
erfar af jordmagnetismen, verkar nämligen så, att
spetsen ej blott erhåller en nordlig riktning, utan
tillika skulle sänka sig nedåt, om nålens begge armar
vägde jemnt. Men då denna sänkning (den så kallade
inklinationen, hvarom mera längre fram) ej får ega
rum, måste nålen på nordsidan genom afslipning göras
så mycket lättare, att hon får sitt vågräta läge. Går
ett skepp högt upp mot norden, der inklinationen
blir allt starkare, gör en för lägre breddgrader
afpassad nål ej mer till fyllest och den sänkning,
som då inträder, måste aflägsnas genom litet vax
eller dylikt, hvilket man som motvigt fäster vid
nålens sydspets. För denna korrigering har nålen på
bättre instrument en liten skjutbar vigt, medelst
hvilken hon lätjare och noggrannare kan bringas upp
i det vågräta läget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:22:43 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/7/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free