Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flaggor och signaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marryat, den bekante författaren till intressanta
sjöromaner, hade på, uppdrag af engelska regeringen
uppstält ett system af 10 flaggor, som beteckna
talen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 0, och ytterligare
tillagt en så kallad telegrafflagga, en mötesflagga
och 4 vimplar.
Med detta system voro 5 850 signaler möjliga. Men
de voro ej tillräckliga. Det medförde dessutom den
olägenheten, att alla fartyg med samma namn äfven
hade samma nummer. Af denna orsak förenade sig England
och Frankrike 1864 om ett system af 18 flaggor eller
signaltecken, hvilka betecknade konsonanterna från
B till V. Detta system är nu antaget af nästan alla
nationer. Det tillåter 78 642 sammanställningar,
och på flaggornas antal och på den öfverstas form
kan man redan något så när sluta sig till signalens
betydelse. En signal med två flaggor, hvilken upptill
har den klufna flaggen 5, är en uppmärksamhets- eller
uppmaningssignal; en signal med två flaggor, hvilken
upptill har en standert, betyder ett kompasstreck;
en med två flaggor, af hvilka den öfre är fyrkantig,
betyder fara eller nöd; en signal med 4 flaggor,
hvilken upptill har flaggen B, är en geografisk;
en med 4 flaggor, med den blågula standerten
upptill, är kännetecknet på ett krigsskepp;
en dylik med en fyrkantig flagg upptill utmärker
ett kofferdifartyg. Genom det stora antalet af
sammanställningar kan hvart fartyg erhålla sitt eget
igenkänningstecken. Till en signal behöfvas aldrig
flera än 4 flaggor; hvarje meddelande sker genom ett
enda upphissande på samma ställe. Signalstanderten
under nationalflaggan betyder: »jag vill signalera»,
men, upphissad efter en af det andra fartyget gifven
signal, betyder han: »förstått»; likaså betyder
standerten C ja, D nej. På några timmar kan man
inlära bruket af de 18 flaggorna och de vanligaste
signalerna; allt det öfriga ser man efter i en
handbok, som innehåller signalernas betydelse på det
språk, som talas om bord; men på alla språk är denna
betydelse en och samma.
En signal säger således egentligen ingenting mer än:
slå upp i din bok och tag rätt på stället! Likväl
kan man ofta göra alla möjliga meddelanden utan
att behöfva telegrafera med särskilda bokstäfver,
ty signalboken innehåller en stor mängd särskilda
stafvelser, ord, satsdelar, siffror, orters och
länders namn, som naturligtvis blott genom en enda
signal behöfva betecknas. På samma sätt förfar man
med många fartygsnamn, för hvilka ensamt 50 tusen
signalkombinationer finnas. Hvarje fartyg, tillhörande
de civiliserade nationerna, har sin egen signal,
hvarunder signalböckerna angifva dess namn, hemort,
lästetal o. s. v. och, om det är ett ångfartyg,
äfven dess hästkrafter.
Som ett bevis på nyttan af denna signalering må
följande exempel tjena. Ett från Europa kommande
engelskt eller annat fartyg mötte 1870 på Atlantiska
oceanen i närheten af eqvatorn ett tyskt, som kom
från Ostindien, var destineradt till Hamburg och ej
visste något om kriget mellan Frankrike och Tyskland.
Kaptenen på det förra kunde signalera till det senare:
JN - krig emellan, BGLP = Frankrike, BDCQ = Tyskland,
NVM = ni löper-fara att bli uppbringad, MHB = ändra
kurs, BPDH = Pernambuco, DSHK = säkert. Sju signaler
gåfvo sålunda en vigtig underrättelse och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
