Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fyrbåkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behöfva göra dem tjockare. För inrättningen af
denna linsapparat ha vi närmare redogjort i andra
bandet af Uppfinningarnas bok (s. 262).
En fyr af första storleken innehåller åtta sådana
skifvor, sammanstälda till en åttahörning af
sex fots diameter. I midten af det på detta sätt
bildade rummet brinner en argandsk lampa med åtta
vekar. Ofvan och under linsgördeln går karnisartadt
i rundel ett antal i lutande ställning anbragta
speglar eller prismer, hvilka uppfånga och i den
allmänna vågräta riktningen inleda de uppåt och
nedåt riktade ljusstrålarna. Lanterninen utstrålar
således åtta ljusknippen med lika många mörka
mellanpartier. Systemet är följaktligen ett sådant,
som måste kringvridas. För att få ett sken, som är
synligt åt alla sidor på en gång, för man omkring
ljuskällan en enda linsformigt böjd glasgördel, som
upp- och nedtill är försedd med de ljusuppfångande
gördlarna, så att det hela ungefär får utseende af
en tunna med sina band. Naturligtvis måste ett sådant
system sammansättas af särskilda stycken och fordrar
metallinfattningar, hvilka, för att deras skuggor
skola fördela sig på olika punkter af horisonten,
gå i sned riktning uppifrån nedåt.
Speglar och linser tillsammans förekomma i fyrar,
som stå på fasta landet och således ha en mörk
sida. På denna sida har lanterninen då en konkav
spegel, som kastar äfven det bakåt fallande ljuset
framåt. På verldsutställningen i Wien hade den
österrikiska sjöförvaltningen utstält en af professor
Osnaghi konstruerad parabolisk reflektor, hvilken,
som man har anledning hoppas, skall undantränga
de dyra fyrapparaterna. I denna reflektor är den
paraboliska ytan förenad med den sferiska och
en samlingslins anbragt, så att det från lågan
utströmmande ljuset förenas i ett knippe nästan
parallela strålar. Försök i stort måste först visa,
hvad apparaten kan åstadkomma.
I trakter, der flera fyrar förekomma, är det
naturligtvis för sjömannen af stor vigt att veta,
hvilken af dem han har framför sig, då ett misstag i
detta hänseende kunde för honom ha de förderfligaste
följder. För att förekomma sådana förvexlingar ger man
derför de särskilda fyrarna utmärkande kännetecken.
Fyrarna äro antingen fasta med oföränderligt eller
roterande med föränderligt sken, d. v. s. lanterninen
vrides genom ett urverk likformigt omkring. Man
kan utan svårighet skilja de begge slagen ifrån
hvarandra. Vidare kan man låta en mörk skärm vrida sig
framför de fasta lamporna, då skenet plötsligt och
ej, som på fyrarna med föränderligt sken, småningom
visar sig och försvinner. Ibland uppställer man
äfven bredvid hufvudfyren en mindre, som gör honom
lätt igenkänlig. Färgadt ljus som kännemärke användes
mycket litet; de färgade glasen absorbera för mycket
ljus, och endast det röda kan på sin höjd användas
i fyrar, som ej skola synas långt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
