Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maurys förtjenster om sjöfarten - Ångbåtsfartens uppblomstring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nautiska meteorologin. På Maurys förslag
sammanträdde 1853 i Bruxelles en sjöfartskongress,
der man öfverenskom om ett likformigt system för
nautiskt-meteorologiska observationer. Medan Maury
på vetenskaplig grund ändrade skeppens vägar
öfver oceanen, vidtogo äfven de flesta stater
handelspolitiska mått och steg för kustfartens
frigörande. Denna var fordom uteslutande förbehållen
invånarna i det land, kusten sjelf tillhörde. Ett
engelskt fartyg t. ex., som hade om bord varor for
Cherbourg och Havre, fick endast besöka en af de nämda
hamnarna och der lossa det för den andra bestämda
godset, hvilket sedermera af ett franskt fartyg måste
föras till sin bestämmelseort, ehuru omlastnings- och
upplagskostnäden ofta uppgick till fyra eller fem
gånger fraktpriset för den gifna sträckan. Utom
den nationalekonomiska förlusten ledde äfven denna
lagstiftning till det menliga förhållandet, att det
egna landet tvangs att endast bygga små fartyg, emedan
de större ej lönade sig vid kustfart och vid sjöfarten
på främmande länder sällan kunde hoppas få full last,
då de endast finge anlöpa en ort i det i fråga varande
landet. Den franska handelsflottans fartyg hade
också i medeltal endast en lastdryghet af 62 ton,
emedan detta land ända in i våra dagar hårdnackadt
vidhållit det gamla systemet. Andra nationer lossade
åtminstone småningom på de stränga tvångsbanden. Så
upphäfde Preussen 1857 den bestämmelse, enligt
hvilken främmande fartyg förbjödos att der idka
kustfart. Intet land har dock så fullständigt
brutit med det gamla skyddssystemet som England,
der genom lagen af den 23 mars 1854 alla nationer
utan undantag tillåtas idka kustfart. Dessutom ha de
flesta stater, som ega kolonier, till en del sjelfva
Spanien, öppnat dessa för främmande länders fartyg.
Ångbåtsfartens uppblomstring, som i vara dagar nått
en aldrig anad höjd, ha vi redan i kapitlet om de
stora postlinierna på hafvet vidrört. De särskilda
sjöfarande nationernas deltagande deri är dock högst
olika, ehuru hvar och en söker utfinna medel att
i fredlig täflan öfverträffa den andra. För långa
tider torde emellertid Storbritannien kunna göra
anspråk på segerpriset, ty der har ångbåtsfarten
antagit verkligt storartade mått och växer dag för
dag. Denna utveckling, med hvars ekonomiska och
tekniska orsaker vi här ej skola syselsätta oss,
är för verldshandelsstatistiken af största vigt, ty
hvarje tons lastdryghet inom ångbåtsflottan betyder,
som vi sett, för varufraktningen det samma som fyra
ton inom segelflottän, emedan ångfartyget i medeltal
gör fyra resor på samma tid, som segelfartyget gör
en. Denna förändring framgår tydligt af följande af
prof. F. X. Neumann uppstälda data.
Europas handelsflottor räknade öfver hufvud
ångfartyg segelfartyg summa
tontal
vid 1860 drs slut....................................
2974 92 272 95246
10800647
» 1865 » »
.................................... 4021
95993 100014 12436208
1868-1869 ..........................................
4289 96009 100298 12761875
1870-1871..........................................
4824 92053 96877 12607627
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
