Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverlandslinierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Ryssland medelst två linier, hvaraf den ena
genom Danmark och öfver Bornholm samt vidare genom
Östersjön sträcker sig till Libau, medan den andra
är dragen öfver Norge och Sverige samt i Nystad
anknyter sig till det finsk-ryska telegrafnätet. I
sydlig riktning har England för ej länge sedan genom
en direkt ledning till Bilbao stält sig i omedelbar
förbindelse med Pyreneiska halfön, medan en vidt
omfattande ledning, som utgår från Falmouth, drar sig
omkring Frankrikes och Spaniens vestligaste punkter,
berör Lisboa och Gibraltar och derefter åt öster
genom Medelhafvet går direkt på Malta, som bildar
hufvudstationen för telegrambefordringen från Europa
och Afrika till orienten.
Under arbete äro en telegraflinie från Triest öfver
Korfu till Alexandria och den redan förut omnämda
nyare förbindelsen mellan Marseille och Algier.
Af de icke europeiska kabelledningarna har den
mellan Singapor och Batavia visat sig synnerligt god,
liksom den mellan Indien och Ceylon samt ledningen
i Bass-sundet från Australien till Kingsön och
derifrån till Tasmania. På senare tiden har man
äfven nedlagt en underhafskabel från Sidney till Nya
Zeeland. I Nordamerika äro i närvarande stund öfver
hundra längre eller kortare underhafstelegraflinier
i verksamhet. Af stor betydelse för Amerika är
företrädesvis telegrafförbindelsen med Antillerna, dem
man redan för flera år sedan förenat med Nordamerikas
fastland genom en kabel, som går från Florida öfver
Key-West till Cuba. Till denna första ledning ha
sedermera årligen anknutit sig nya utgreningar, så
t. ex. en linie till Demerara i det britiska Guyana;
likaledes äro hufvudöarna i den Vestindiska öflocken
telegrafiskt förbundna så väl sins emellan som med
Sydamerikas fastland. För närvarande är Havanna
i nordvestlig riktning förbundet med New-Orleans,
vidare vesterut med Panama, hvarifrån en utefter
Sydamerikas vestkust löpande underhafslinie går
ända till Valparaiso. Derifrån finnes åter redan en
landförbindelse tvärs öfver Sydamerikas kontinent till
Buenos Ayres och Montevideo, medan den härifrån på
Sydamerikas östra kust norrut öfver Porto Alegre, Rio
Janeiro, Bahia, Pernambuco och derifrån i nordvestlig
riktning öfver Para till Demerara återlöpande linien
ej allenast sluter den sydamerikanska telegrafringen,
utan äfven i Pernambuco har en anknytningspunkt med
den nya atlantiska linien öfver Capverdiska öarna
och Madeira.
Af synnerlig vigt är de särskilda underhafskablarnas,
förening med landlinierna till åstadkommande
af kontinentala förbindelser, hvarigenom
flera verldsdelar sättas i omedelbar beröring
med hvarandra. Den längsta transitolinien af
detta slag genomstryker i samma riktning som
parallelkretsarna, från vester till öster, de tre
förnämsta kontinenterna, Amerika, Europa och Asien,
och genomskär Atlantiska oceanen. Hon omfattar den
oerhörda sträckan af 260 längdgrader och räcker från
San Francisco på Nordamerikas vestra till Nikolajefsk
på det asiatiska Rysslands östra kust med de vigtiga
stationerna New-York, Valentia, London, Berlin,
S:t Petersburg, Kasan, Kiakta. Denna linie består
följaktligen af fyra hufvudsträckor: först och främst
den nordamerikanska öfverlandslinien, som förr på
hundratals mil gick genom obanade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
