Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utställningspalatset i Paris 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till slutsatser, som for nutidens konstindustri måste
vara af stort värde. Så har äfven visat sig vara fallet.
Den erfarenhet, man redan 1851 gjort i London, att,
så långt än alla folk med europeisk odling hunnit
i teknisk fulländning, de dock i afseende på ett
smakfullt, konstnärligt utförande stode på en mycket
olika ståndpunkt, att t. ex. Englands och Tysklands
folk med sin eljest så högt utvecklade slöjd i
afseende på smak ännu hade mycket att lära ej blott
af Frankrike, utan äfven af folk, som de vanligen
anse i alla hänseenden stå långt under sig, denna
erfarenhet erhöll på den senaste parisutställningen en
ny slående bekräftelse. Den systematiska anordningen,
sammanställningen af det sammanhörande, af allt
hvad länder sådana som Indien, Persien, Kina, Japan
m. fl. sändt till utställningen, utsiringen af det
hela i dessa länders egendomliga stil, ofta utförd
af enkom för detta ändamål efterskrifna inhemska
dekoratörer, allt detta möjliggjorde för första
gången en helgjuten och fullständig öfversigt
af dessa främmande kulturer. Genom den stora
mängden af etnografiska föremål, bostäder, drägter,
framställningar af seder och bruk, former för den
religiösa kulten m. m., hvilka nu likaledes för första
gången i större fullständighet införlifvades med en
utställning, erhöll denna öfversigt en utvidgning
af det lyckligaste slag. Denna riktning har också
som en af de mest betydande fått sin gifna plats vid
alla internationela fester af detta slag, och vi skola
snart få tillfälle att visa, huru wienutställningen af
1873 egnat henne en alldeles särskild uppmärksamhet.
Vid utställningar af så omfattande art, som
verldsutställningarna blifvit, är sättet, hvarpå
det utställes, ofta lika vigtigt soin hvad som
utställes. Den särskilda artikeln faller allt
för lätt ur minnet; deremot stannar den stora
gruppbilden qvar, och det är alls icke likgiltigt,
på hvad sätt denna inpräglar sig i de besökande
millionernas hågkomst. Den inre dugligheten gör
sig ej genast vid första blicken märkbar, och i den
otaliga mängden af föremål behöfver ögat något, som
leder dess uppmärksamhet dit, der hon bör fästas. Vi
måste derför egna ännu några ord åt anordningen och
dekorationen i det stora palatsets inre.
Om vestibulens anordning ha vi redan talat. Kunde
också de öfriga radiala hufvudgatorna i präktig
utsmyckning ej täfla med denna allé, på hvars båda
sidor England och Frankrike uppstält de yppersta
alstren af sin konst och slöjd, hade dock alla
nationer genom att här, ofta på ett mycket smakfullt,
om än stundom äfven mindre lyckadt sätt, uppställa
sina bästa artiklar, åt utstyrseln af dessa rymliga,
mycket lifligt trafikerade vägar egnat en synnerlig
omsorg. Intressantast och, när dess båda sidpartier
hvar för sig betraktades, äfven skönast utstyrd var
i detta hänseende Rue de Russie, hvilken, bildande
gränsen mellan Rysslands och Italiens utställningar,
på rysk sida afslöts med en dekoration i de ryska
träbygnadernas originela rustika stil, på den
italienska med en dylik i rikaste renässansstil med
pelare, portaler, vaser, statyer och sinnebildliga
ornament. Äfven midtrummet af denna vackra gata hade
genom uppställning af italienska bildverk fått en
värdig utsiring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
