Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Programmet - Utställningsbygnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för att kunna utföra alla dessa företag behöfdes
utomordentliga arbetskrafter. Efterfrågan, som långt
öfversteg tillgången, dref arbetslönerna fabelaktigt
i höjden. Penningar funnos ju i massa, och der de
ej ännu funnos, hade man åtminstone hopp att lätt
kunna få dem. Det var nu just den tiden, då börsen
drömde sin sköna midsommarnattsdröm. Hinder fingo
ej heller finnas, ty den 1 april 1873 skulle allt
vara färdigt. Det visste också arbetarna mycket väl
och rättade sina anspråk derefter. Ofverskridandet
af den från början bestämda anläggningssumman finner
deri till stor del sin förklaring. De först beviljade
6 millionerna förslogo snart ej längre, nya och åter
nya tillskott måste ständigt göras, tills slutligen
kostnaden uppgick till fyra gånger den beräknade.
Utställningsbygnaden. Den ofantliga utsträckning,
som den femte verldsutställningen redan från början
erhöll, fordrade äfven utomordentliga bygnader för
de väntade sakernas mottagande. Hade vid föregående
tillfällen en enda bygnad varit tillräcklig att
rymma största delen af de utstälda artiklarna,
blef det nu nödvändigt att vidtaga en annan
anordning. Maskinutställningen måste förläggas i
en särskild bygnad, och konstverken, som aldrig
förut i så stort antal varit samlade, måste äfven
erhålla sin egen bygnad, till hvilken slöt sig
pavillons des amateurs med den konsthistoriska
utställning, som 1867 varit ordnad i en cercle de
l’histoire du travail, och slutligen måste äfven
för landtbruksutställningen särskilda lokaler
uppföras. Till dessa hufvudbygnader slöt sig den
mängd små bygnader i parken, som företrädesvis
hade ett etnografiskt syfte, vidare de, som under
förarbetenas gång visade sig nödvändiga, emedan, trots
den väldiga storleken, enskilda utställare så väl som
hela stater ej alltid kunde i hufvudbygnaderna erhålla
det utrymme, de behöfde, eller också emedan andra
föredrogo att efter eget val sammanställa sina alster
i afskilda lokaler. Så t. ex. befann sig Tysklands
utställning till stor del i två stora bygnader, som
voro uppförda emellan sjelfva utställningspalatset
och maskinhallen.
Industripalatset i Wien var utan tvifvel ett af de
mest storartade bygnadsverk, som någonsin blifvit
utförda, och likväl gjorde det ej på mången åskådare
vid första anblicken ett motsvarande intryck. Det gick
palatset i Wien ej mycket bättre än dess namne i Paris
af 1867, och förhoppningen att få se ett monumentalt
bygnadsverk, som på ett majestätiskt och skönt sätt
framstälde för ögat sina oerhörda proportioner,
blef ej uppfyld. Tröts den väldiga rotundan, hvars
tratt- eller lampskärmsform saknade all skönhet,
kände man sig vid första anblicken sviken i sin
förväntan. Det bör ej heller förvåna. En bygnad,
som betäcker en yta af närmare 800 000 qvadratfot,
som skall på alla punkter gifva tillräckligt med
ljus, öfver allt ej mindre för besökande än för
utställningsföremålen bereda lätt tillträde genom
ingångar, som ej föra genom tillgränsande, af andra
afdelningar upptagna områden, hvilka ingångar
dessutom till sin hufvudsakliga del måste anläggas
i jemnhöjd med marken, emedan den stora massan af
foremål, som måste med största försigtighet och
skyndsamhet införas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
