Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Britiska Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resande och främlingar till hända; mangen,
bymusikanten, som i rang står långt under bybudet,
ty han är den siste i byn, oaktadt hans konst
förherligar bröllop och andra fester; mahajunen,
penninglånaren och handelsmannen; garpagarin,
besvärjaren, som afvänder storm och hagel derigenom,
att han vid ovädrets annalkande i en musla eller
ett horn blåser öfver de hotade fälten; hajamen,
bybarberaren och kirurgen, som det åligger att hvar
natt i patelens eller borgmästarens hus tända och
bevaka ett ljus, och som dessutom, när en af byns
husfäder begrafves, skall afklippa håret på enkan och
i det ögonblick, då liket öfverlemnas åt lågorna,
taga af det dess prydnader - jemte en mängd andra
karakteristiska figurer.
Andra bilder visa oss det ursprungliga sätt,
hvarpå silfvertråden drages eller bomullsodlingen
försiggår från åkerns plöjning med det gamla,
klumpiga redskapet ända till bomullens skördande
och torgförande på ryggen af den med brokiga fjädrar
och klutar utstyrda buffeln eller kamelen eller på
den otympliga kärran. Vi se, huru tygen väfvas på
stolarna, hvilka uppsättas hvar som helst ute på
marken, samt huru de färgas; vi se smeden vid hans
arbete och skolmästaren, der han sitter med korslagda
ben i kretsen af sina lärjungar och med ett uddhvasst
stift ristar skrifttecken på ett palmblad, medan
barnen med pekfingret eftergöra tecknen i sanden,
och hundratals andra bilder, som för etnografen äro
af det högsta intresse. Modellen till en masugn med
dess ursprungliga blästerinrättning visar oss det
råa sätt, hvarpå jernet i många trakter uttages ur
malmen, en metod, som knapt skiljer sig från den,
fannegrerna i Afrika begagna, och likväl förstå
inderna att tillverka stålvaror (wootzstål), som ej
ge de berömda damaskenklingorna efter.
Ceylon har sändt prof på de egendomliga prydnader, som
användas af infödingarna, medan Kapkolonierna genom
sina diamanter glänsa vid sidan af Indien. De största
af dem äro representerade af gipsmodeller, bland dem
The stewart af 288 3/8 och Sydafrikas stjerna af 180
karats vigt. I andra afdelningar ha vi tillfälle att
se dem i original. Sydafrikas stjerna glänser i lady
Dudleys smycke, medan Stewart i sin oslipade form är
utstäld i en österrikisk juvelerares skåp. Många af
de kostbara ädelstenarna ses dock äfven redan här
in natura, de flesta af denna gulaktiga färg, som,
oaktadt deras storlek, ställer dem i pris vida under
de indiska diamanterna. Några af dem befinna sig
ännu i gångarten, der de ligga inbäddade, och deras
ytor göra helt och hållet intrycket af kristaller,
som bildats ur koncentrerade lösningar under vexlande
anskjutningar och upplösningar.
Att i Afrika elfenben och strutsfjädrar ej få saknas,
är naturligt; vi finna de senare i alla sina nitton
arter, hopbundna i knippor och sammanstälda i
troféer. Äfven en maskin för konstgjord kläckning
af strutsägg är här uppstäld, ty fjädrarna af det
tama djuret bilda en ej oväsentlig del af denna
handelsgren, till hvilken strutsen bidrar med ett
utförselvärde af 2 millioner gulden (3 1/2 millioner
kronor). Vida större är dock Kaplandets utförsel af
fårull, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
