Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den franska utställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de derpå arbetande konstnärinnorna förmå lika litet
intressera oss som den musik, de föredraga. Dessutom
hänga och ligga rundt deromkring blåsinstrument
af former, sådana endast en Sax’ fantasi kan
uppfinna, och vi bäfva, att äfven de skola finna
sina bearbetare, innan vi hinna komma undan. På
jernsakerna från Val d’0snes gjutverk kasta vi
endast på afstånd en blick, som på återvägen i
förbifarten uppfångar en skymt af en hel samling
kokapparater, brandfria kassaskåp och andra arbeten
af konstlåsmakeriet. Möbler, till en del af det
utsöktaste arbete med trämosaik och sniderier, äro
strax derinvid jemte andra tillbehör till rikt och
skönt utstyrda boningsrum sammanstälda till hela
möblemang.
För att komma till den andra sidan, der den
franska utställningen likaledes förfogar öfver två
gårdar och två halfgallerier, måste vi gå öfver
midtgalleriet. Vi äro just på väg till den gård,
som hyser Lyons sidenvaror, då våra steg hejdas af en
skapelse, som skulle göra den störste konstnär heder,
och likväl är det endast tapetserararbete. Rummet,
hvarpå hon utbreder sig och der hon visar inredningen
af en salong, ett litet skrifkabinett och uppgången
till en sängkammare, är ingenting annat än en
nisj eller en smal korridor af tio stegs längd. På
detta försvinnande lilla utrymme har Pénon, den
berömde dekoratören, som 1867 på Marsfältet inredde
kejsarinnans paviljong, åstadkommit oförlikneliga
saker. Den lilla salongen, i hvilken vi tänka oss
stå, är tapetserad med gult siden af den färg,
som himmeln visar en sommarafton i solnedgången,
när rosenröda långsträckta molnstrimmor uppfånga
de sista glödande strålarna. På den varma grunden
äro broderade storbladiga tropiska växter, som
med kraftiga stjelkar uppskjuta ur marken och i
förgrening och bladverk otvunget sluta sig till
rummets egendomliga konturer. De yppiga rankorna bära
mörkröda blommor, och mellan grenarna sväfva fåglar,
skimrande i den grannaste färgskrud. Genom kontrasten
med de djupa färgerna hos dessa tropikernas barn får
den gula luften en ännu eldigare glans. I motsats
härtill är draperiet mörkt och tungt. En svällande,
med stålblått siden klädd divan, på sidan derom den af
ek skurna balustraden till en liten trappa, som leder
upp till sängkammardörren, bordet med sin mörkröda,
sammetsduk, några stolar - detta är allt. Men se! I
de dunkla draperierna, som upptill begränsa rummet,
blixtrar aftonskyns rodnad ännu en gång till, en
effekt af berusande glöd. Och der bredvid det lilla
skrifrummet, som, bildande bakgrunden på den ena
sidan, är hållet i ljusa toner, ett cirkelsegment,
utskuret från hufvudrummet och genom draperier skildt
derifrån. Vid de dit upp ledande trappstegen stå två
stora rikt förgylda vaser, medan begränsningen mot det
större rummet bildas af ett genombrutet räckverk af trä,
hvars nedre del är behängd med hvitt sidenbroderi på
mörk botten, hvaröfver rika guipurenät med gula knutar
nedfalla. Det lilla rummet sjelft är möbleradt med blått
siden och väggarna målade i gobelinsstil, medan ett flor
i lätta veck bildar taket. Några möbler af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
