Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige och Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värde. Några af skolorna hade af brist på utrymme
vandrat öfver till jagtpaviljongen, der man fann
dem i ett öfverraskande brokigt sällskap. Äfven
här bland dilettanternas arbeten förekom en mängd
prof på spånader af det mångfaldigaste slag. Lin
och ull glänste i mjuka trådar och berättade om det
aflägsna nordiska landet, om de långa vinteraftnarna,
om frost, is och snö, om den lugna, varma stugan,
der spinnrocken ännu snurrar omkring och sjunger sin
entoniga, hos oss redan halft förgätna visa.
Till ull- och lingarnen slöto sig i naturlig följd
de mest olikartade väfnader, från det brokiga
bomullsklädet till den dyrbara mjuka mattan. Bland
mattorna utmärkte sig en af Karin Sparrman utstäld
genom sin förträffliga teckning i medeltidsstil
samt sjelfva väfnadens skönhet. Många af de väfda,
sydda och broderade arbeten, som här sågos, voro så
till teckning som utförande lånade från de svenska
bondqvinnornas husslöjd*). Egendomliga, runlika linier
och slingor, sådana vi längre fram anträffa dem på
de af allmogens qvinnor väfda tygen och täckena,
lyste här i sammet och siden, på rika mjuka mattor,
på kuddar och gardiner. Samma material, med hvilka
äfven våra händer äro förtrogna, voro här använda,
men på ett helt annat sätt, så enkelt och flärdlöst,
så riktigt sammansatta, att all ytlig grannlåt
ach dermed karakteren af lättförgänglighet syntes
helt och hållet saknas. Dessa färger kunna blekna,
sidenet och sammetet kunna förlora glans och skimmer,
men linierna, som der nere på bottnen mjukt eller
djerft knyta sig tillsammans, skola stanna qvar och
berätta om arbetets skönhet, så länge ännu en tråd
håller ihop med den andra.
Jemte dessa väfnader och broderier i färgadt
ylle och silke sågs här ett annat qvinnoarbete,
som vi redan i månget annat land träffat på,
men som i sin egentliga skönhet endast anträffas
i norra Europa och i synnerhet i Sverige. Det är
den s. k. hålsömmen, ett arbete i hvitt lärft,
som genom trådarnas utdragning och det derigenom
uppkomna tomrummets hopsyning åstadkommer de mest
olikartade mönster. Denna sömnadsart, som i landets
husflit spelar en framstående rol, ha nu de svenska
qvinnorna äfven öfverflyttat på nålens modernare
alster, der hon visar sig i hela sin ädla skönhet.
Mindre lyckliga än dessa arbeten, som på den svenska
utställningen bildade egendomliga företeelser,
voro många andra qvinnoarbeten, som vi i samma
grad af uppfinningsrikedom, om också ej med samma
skicklighet i utförandet, sett i så många andra
länder. Prydnadssaker af skogsbär och fiskfjäll,
lampmattor af fjäderblommor, syskrin af tallkottar,
garnityrer, ramar, lampmattor af samma eller dylikt
material, hårarbeten till broscher och medaljonger
voro äfven här att se. De blefvo dock undanskymda och
rikligt uppvägda af de örngott af bländande hvitt
lärft, på hvilka hålsömmen skapat sina vackraste
mönster, och de gobeliner, som, väfda af qvinnohand,
gåfvo utställningsrummet mången praktfull dekoration.
*) Fröken Sparrman har dock, som den svenska katalogen
upplyser, lärt sin konst af en norsk bondqvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
