Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Egyptiska palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minareterna; de leda till gården, som med sina
gräsmattor och blomstergrupper har någonting
trädgårdslikt. Härifrån har man den egentliga
utsigten öfver bygnaden, som, i likhet med
alla arabiska hus, vänder sin hufvudfasad från
gatan. Härifrån är också den utsigt tagen, som
fig. 330 återger. En kort korridor leder till en
annan inre gård, der bredvid en ståtlig solfjäderspalm
två springbrunnar uppkasta sina plaskande strålar i
luften. Två af de omslutande husväggarna äro, liksom
utsidan, genombrutna af arkader, uppburna af pelare,
vexelvis målade med gula och röda tvärränder. Arabiska
tänkespråk, målade i hvita bokstäfver på blå botten,
gå rundt omkring gården. De andra båda väggarna ha
fönster med trägaller af detta sirliga snidverk,
som väl tillåter husets invånare att se ut,
men hindrar hvarje nyfiken blick att intränga
utifrån. På vestra sidan af denna gård ligger det
arabiska boningshuset. Det mest karakteristiska
rummet i denna afdelning är egarens mottagningssal,
mandaran, belägen i jordvåningen, men sträckande sig
upp äfven genom den öfre. Han är anlagd i korsform med
en springbrunn i midten. Korsarmarna äro anordnade
till särskilda rum med divaner kring väggarna samt
fönster med sirligt gallerverk och målade rutor,
genom hvilka ett dämpadt, särdeles behagligt ljus
infaller i det djupa rummet. Upptill stöter harems
ena gafvelvägg till denna sal, och små gallerfönster
tillåta damerna att se allt, som föregår här nere,
utan att sjelfva bli sedda.
Harems rum ligga alla i öfre våningen. Ehuru på
långt när ej inredda med en så glänsande prakt, som
man vanligen föreställer sig, låta de oss dock med
sina svällande divaner, som äro anbragta i sjelfva
fönstersmygarna och från hvilka man kan låta blicken
ströfva ut i fjerran, med sina konst- och lyxsaker,
sina musikinstrument, kasta en blick in i det stilla,
säkerligen mycket enformiga lifvet derinne.
På östra sidan ligga de rum, som blifvit inredda
till bostad för kediven sjelf under den tid, han
uppehåller sig i Wien. Öfver ingången till trappan
höjer sig en smärt minaret, och en arabisk inskrift
ofvanför porten säger oss: »Denna välsignade moské
har Ismail pasja, son af Ibrahim pasja, son till
pilgrimen Mehemed Ali pasja, Egyptens beherskare,
uppbygt år 1251 (d. v. s. efter hedsjran; efter
vår tidräkning 1873))). Öfver allt möta oss här
dunkla färger, svällande kuddar och detta fina,
narkotiska doft, som på en gång erinrar om rosenolja,
tobak och sandelträ och medföljer allt, som kommer
från orienten. Hur olik inredningen af våra rum är
ej denna komfort! Intet skrifbord, inga bokskåp,
ingen af dessa tusende småartiklar, som alltid ha
ett ändamål, göra tjenst vid ett arbete och äro
inrättade derför. Här göres ingenting; här hvilar
man, pratar eller drömmer. Nargilen, vattenpipan,
är nästan den enda sak i rummet, hvars handterande
nödgar dess invånare att då och då göra en liten
rörelse. Denna omgifning verkar på alla våra sinnen
och slår dem i fjettrar.
Moskén sjelf ligger ej der den nyss nämda inskriften
låter förmoda, utan bredvid den andra minareten i
vestra delen af bygnaden. Han är liten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
