Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det nattliga liv man kunde vänta sig på en
sådan plats. I likhet med de flesta världar av sitt
slag förändrades Atsnet när dess stjärna sjönk
under horisonten. Då stannade alla goda, laglydiga
medborgare, som minsann inte var några
långhåriga saker eller hade en massa konstiga idéer i
huvudet och bar sig egendomligt åt, hemma och
glodde på miman eller höll sig till de skarpt
upplysta huvudgatorna, färdades i kraftiga fordon,
för det mesta åtföljda av beväpnade vakter, som i
sin desperation att få jobb var mycket skickliga i
att övertyga folk om hur oumbärliga de var.
Till och med då höll de sig borta från
gränderna och de trånga gatorna som var nätt och
jämnt upplysta, om de var upplysta över huvud
taget och inget kriminellt element hade pangat
gatlyktorna, och där stjärnorna gnistrade och
glimmade mellan hustaken. Endast den sektor som
var ägnad åt konstlad glädje flammade av ljus, en
mängd nöjesinrättningar och Galactic McDonaldtempel
som underblåste köttets fula lustar hos
dem som var slutkörda efter långa färder genom
rymdens glädjelösa tomhet och dödtråkighet, plus
en och annan ortsbo som inte hade något bättre
för sig.
På ett sådant ställe skulle Nick Sonny ha varit
säker – bortsett från korvgubbarna som skulle ha
försökt plundra honom med nätt och jämnt
förtäckta medel. Men här, i dessa mörka om än
välplanerade gränder, lurade en livsform som var
säregen för civiliserade planeter: Män som dök
upp när det blev mörkt, tänkande djur som var
mer skoningslösa än något naturligt rovdjur.
Somliga av dem var desperata, var tvungna att söka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
