Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rännstenarna för att hitta något som kunde hålla
dem vid liv när de betalt in senaste restskatten.
Andra, som var mindre desperata, sysslade med
lemlästning och död för att tjäna en lättåtkomlig
slant eller helt enkelt för att de inte kunnat få
något annat arbete än polistjänst.
En hård värld här på gränsen till den civiliserade
delen av galaxen, där bara de starka kunde
hoppas på att överleva och där det inte fanns
någon plats för de svaga och försynta, om de inte
råkade sitta i Planetfullmäktige förstås.
Nick Sonny hade varit på sådana ställen förut
och var väl anpassad till omgivningen. Under hans
dramatiskt svarta rock och byxor, ebenholtzfärgade
med guldkanter för att imponera så där
litet extra, samlade hans muskler ihop sig och
slätade ut sig med vad han själv inbillade sig var
en väl uppövad hushållning med rörelserna. Över
de breda skuldrorna reste sig halsens fyrtorn, hans
lilla käkes fasta beslutsamhet, ögonen under de
jämna ögonbrynen. Hans öron var små, smög sig
tätt mot huvudskålen och munnen, omgiven av
skrattrynkor, kunde få ett grymt drag när han
blev tvungen att ge någon bov på nosen.
Han hörde en mjukt frasande rörelse, en stövel
skrapa mot stenen, någon snabbt andas in och
hålla andan någonstans bakom honom. Utan att
slå av på takten började han gå rakt mot en
öppning som var fylld av ett mjukt sken, från
lampor bakom fönstren som färgats i grovt trots
mot planetarkitektens uttryckliga intentioner och
som fyllde möricret med fläckar av smält ljus, rött
(en ful färg!), grönt (går väl an), blått (bra!
bra!), flammande bärnsten och dystert brunt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
