Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
9
–Nå, sade Nick Sonny uppfordrande. Är jag
inte vacker?
De övriga övervägde om de skulle svara
sanningsenligt på denna fråga eller om de skulle
ljuga och rädda sitt skinn.
–Säkert en effektiy förklädnad, sade Lurt
undvikande och precist.
Och nog var den effektiv. Någon riktigt genuin
longobardförklädnad hade varit svår att hitta i
Mördarnas maserkingsförråd (det hade kunnat
verka misstänkt annars), men det man hittat stod
inte långt efter. Sonny var utklädd till en
lejonmänniska på planeten Centrifugalis, med yvig
man kring huvudet och hakan och med en buskig
svans.
Lurt hade iklätt sig en synnerligen naturtrogen
galaxhippieuniform. Senil behövde ingen annan
förklädnad än den han med sin speciella förmåga
kunde skaffa sig. Inte heller Saatana behövde
förklä sig, då ju longobarderna trodde att han var
en av dem.
–Kamrater, sade Sonny. Vi står nu inför ett
avgörande ögonblick i våra respektive liv. Inför ett
ögonblick, då galaxens öde vilar i våra händer. Ett
ögonblick, som tusentals – eller åtminstone ett par
stycken – läsare av skräplitteratur har dreglat sig
fram mot i from förväntan, genomlidande kapitel
efter kapitel av usla pennskriverier, upprörande
våldsscener och mycket mindre porr än de har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
