Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väntat sig, för att få veta hur det skulle gå. Skall
vi äntligen lyckas gäcka de upproriska planerna
och återinföra lag, ordning och regelrätta väpnade
konflikter i galaxen? Skall longobardernas uppsåt
gå om intet? Eller skall vi ömkligen gå i putten
och tillspillogivas i ett modigt, heroiskt och
idiotiskt försök att tjäna vår, eller rättare sagt
min, planet? Skall galaxen gå under i kaos,
elände, anarki och frihet? Är det hovmästaren
som är mördaren?
–Kamrater fortsatte han, jag litar på att varje
man gör sin plikt, ja, att varje man är villig, riktigt
längtar sig fördärvad efter att få ge sitt yttersta
samt sig ut i striden och bjuda fienden stången,
med tanke på de stora ekonomiska fördelarna om
de gör sålunda och än mer med tanke på de stora
nackdelarna i fråga om fysisk smärta om de inte
gör det.
–Kamrater, bladdrade han vidare, jag skulle
kunna tala uppmuntrande, stärkande, eggande,
patriotiska och tomma ord till er hur länge som
helst, jag skulle kunna göra vad som helst för er,
eller för vem som helst, bara jag kunde smita ifrån
det här uppdraget eller åtminstone uppskjuta dess
genomförande något litet till. Men då denna kalk
icke vill gånga ifrån mig, ser jag ingen annan råd
än att vi får skrida till handling så snart jag bytt
kalsonger och stoppat i mig en massa koltabletter.
–Hör! Hör! mullrade Bengan Saatana, som var
den ende som blivit uppeldad av detta tal, men så
saknade han också föreställningsförmåga. Därefter
väckte han Senil och Lurt, som aldrig riktigt
förstått att uppskatta Nick Sonnys retoriska
begåvning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
