Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–Klara, svarade de andra tre i korus.
–Färdiga?
–Färdiga.
–Riktigt säkert?
–Jadå.
–Usch då. Ingen förevändning där heller. Nå,
har ni satt in näsfiltren?
–Jamän.
–Nåväl. Eftersom jag inte kommer på något
pampigt att säga heller, så avdelning framåt –
smyg!
De gick till synes obesvärat fram till den
kritiska dörröppningen. Åtminstone intalade de sig
att de nog såg obesvärade ut.
I gåsmarsch gick de in i farstun. I gåsmarsch
gick de ned i källaren och fram till den låsta
dörren, först Sonny, sedan Lurt, Senil och sist
Saatana. Att Saatana gick sist var dåligt uträknat,
eftersom han var den ende av dem som kunde
lösenordet.
Sonny sade något, som hos en vanlig dödlig
skulle ha kallats en svordom, högg Saatana i örat
och släpade fram honom till dörren. Denne
muttrade något ohörbart för sig själv. Han skulle
ha kunnat göra mos av Sonny, men så gör man
inte mot en överordnad. Inte om man hoppas på
en fortsatt karriär.
Han lyfte sin kraftiga, muskulösa näve, knöt
den och knackade med knogarna en invecklad
serie långa och korta slag på dörren. Med ett
spöklikt, stämningsförhöjande gnissel gled den
långsamt upp. Ett maskerat ansikte kom till synes
i öppningen och viskade:
–Lösen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
