Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*
Lugnt och stilla gled Mördarn ned genom Atsnets
atmosfär. Ombord satt de fyra trogna vännerna
och försökte göra ett gott och förväntansfyllt
intryck på varandra. Det lyckades dåligt.
Jala Lurt ägnade en beklagande tanke åt de
grundliga Ctulhyanastudier han aldrig hann ägna
sig åt. Nick Sonny tänkte på alla schyssta fajter
han lyckats hitta på en förevadning att hålla sig
borta från. Smil Senil tänkte efter, vilken
förklädnad som skulle vara minst ägnad att dra på
sig någon eldgivning. Bengan Saatana tänkte som
en tröskmaskin.
Av någon anledning utnyttjade man inte
Mördarns hela kapacitet i fråga om topphastigheten.
I själva verket faktiskt kröp man fram. Men
till slut gick det inte att komma ifrån det längre:
man var framme. Mördarn lade sig tillrätta i en
liten diskret betongglänta.
Ännu mer diskret hade Skum 9 redan tagit
mark och kamouflerat sig till ett huskomplex.
Pröfln Tell och hans bastana mannar låg nu
utspridda i alla trappuppgångar i närheten. En
förbipasserande skulle ha tagit dem för några av
de fyllon som då och då brukade vilja värma sig,
men tji vad de bedrog sig. När man kommer upp i
de höga grader, som dessa elittrupper hade
tilldelats, så är man inga fyllon. Möjligen
pokulerar man litet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
