Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
de voro icke demonstrationer mot Neckers fall; de voro verkliga
resningar av proletariatet mot de rika i allmänhet, resningar
som borgerskapet tillvällade sig makten över, som det ledde,
dirigerade för att därmed störta kungamakten.
De händelser man bevittnade på landsbygden och i städerna
under 1789, fortgingo under de fyra år revolutionen varade.
Bondeuppror i flera repriser i byarna och ständiga resningar i
.städerna.
För att övertyga sig härom är det tillräckligt att exempelvis
läsa den rapport som Grégoires inlämnade i Feodalkommitténs
namn i januari 1790. Redan här ser man bondeupprorens
utbredning vid denna tid. Och för att förstå varför bondeupproren
nödvändigt måste fortsätta för avskaffandet av "■återköpet" av de
feodala avgifterna, och återvinnandet till kommunerna av den
jord som adeln roffat åt sig, så är det tillräckligt att nämna
dekretet av den 18 juni 1790, — ett dekret som påbjöd
vidmakthållandet av vissa’ avgifter såväl kyrkliga som feodala ända
till betalandet av "återköpet", tiondet av sädeskärvarna,
jordavgifter och andra avgifter betalbara in natura", och som samtidigt
förbjöd "var och en at.t ställa till något som hälst bråk vid
avgifternas uppbärande etc., vare sig genom skrift eller genom tal,
eller genom hotelser, vid risk att bli straffad som orosanstiftare
mot det offentliga lugnet". Detta påbud, som offentliggjordes
tio månader efter den beryktade natten till den’ 4 augusti, nästan
ett år efter Bastiljens stormning, visar tillräckligt tydligt vad
bönderna skulle ha vunnit om de icke fortsatt sitt uppror.
Det är därför som Taine, trots den störtsjö av förolämpningar
han vräker över folket, — antagligen för att ge sin tribut
till den akademiska stilen, — är lätt nära sanningen när han
talar om fem eller sex bondeuppror som följde på varandra under
revolutionen. I själva verket räckte böndernas upprorsrörelse i
mer än fyra år, från 1788 ända till 1793, ända till dess
Konventet slutligen erkände de fullbordade fakta och kommande
tillbaka till det ovannämnda dekretet beträffande de feodala
rättigheterna och den kommunala jorden, stadgade det återlämnandet
till kommunerna av den av adeln rövade jorden, till förmån för
hela bondebefolkningen, proletären såväl som jordägaren, samt
det slutgiltiga avskaffandet av icke allenast de feodala
rättigheterna men också av inlösningen av dessa rättigheter, vilken åfegts
av den konstituerade nationalförsamlingen. Liksom alla
bondeupproren är ej heller detta varken oavbrutet pågående eller
ällmänt omfattande. Det slocknar för att åter flamma upp; det
dör ut på en plats, för att stå upp på en annan, det byter plats,
som bondekriget under sextonde århundradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
