Jonogen — 66 — Jämn Jonogen, atomgrupp som kan avspjälkas såsom jon, t. ex. hy-droxylgruppen, OH, i baserna. Jonosfär, jordatmosfärens yttre lager, beläget på mer än 10 mils höjd. I jonosfären förekommer ett större eller mindre antal joner samt fria elektroner. Jonprodukt, vattnets, = [H’] • [OH'] = en konstant = 0,6 • 10'14 (vid 18° C). Jonreaktion, reaktion mellan joner i en lösning. Om t. ex. följande joner finnas: H+, Ca2+, Na+, (OH)', (CO3)2' och Cl', kunna följande molekyler bildas: H2O, H2CO3, HCl, Ca(OH)2, CaCO3, CaCl2, NaOH, Na2CO3 och NaCl. Av dessa bildas företrädesvis H2O, emedan vatten är ytterst litet dissocierat, och CaCO3, emedan kalciumkarbonatet är mycket svårlösligt och utfälles (olöslig-hetsregeln). Jordaccelerationen, en (i lufttomt rum) fallande kropps hastighetsökning pr sekund. Denna växlar från ort till ort och betingas av: 1. jordens rotationshastighet; 2. avplattningen vid polerna; 3. ojämn fördelning av jordens massa; 4. höjden över havet. Det beräknade och fastställda värdet vid 45°, havets nivå, är go = 9,80665 m/s2. Jordartsmetaller, se Jordmetaller. Jorden. Radie ungefär 637 mil, meridianomkrets 4.000 mil, massa 5,98 • 1024 kg, täthet (medel-) 5,52 g/cm3, ekvatoriell hastighet 465 m/s, avstånd från solen 15 • 103 mil. Jordens magnetiska ekvator, en linje som förenar alla orter med in-klinationen 0, nollisoklinen. Jordens magnetiska poler. Den magnetiska nordpolen ligger på 70° n. br. 97° v. 1. (Nordamerika), sydpolen på 72° s. br. 155° ö. 1. (Antarktien, söder om Nya Zeeland). Jordinduktor. Anordning för undersökning av det jordmagn. fältets riktning. En platt spole är vridbar kring en axel i spolens plan. Om axeln sammanfaller med jordmagn. fältets riktning och spolen roterar kring sin axel, uppkomma inga induktionsström-mar. Jordledning, en el. ledning, som förenar en el. apparat med jorden. Jordmagnetiska kraftfältet. I varje punkt* kring jorden verkar en magnetisk kraft. Dess riktning bestämmes av deklinationen och inklinationen, (se d. o.), dess styrka i gauss el. örsted (se d. o.) genom jämförelse med fältet kring en strömspole. Jordmetaller, grundämnen, vilkas oxider förr benämndes jordarter. Hit räknas bl. a.: 1. Alkaliska jordmetaller: berylli-um, magnesium, kalcium, stron-tium, barium och radium. 2. De sällsynta j ordmetall erna: grundämnena 57—71 i per. syst. Jordvax, se Ceresin. Joule, (!) detsamma som wattsekund, enhet för elektrisk energi. 1 joule är det arbete, som spänningen 1 V och strömstyrkan 1 A uträttar på 1 sekund, nämligen 0,239 cal = 0,102 kpm. Vanligen sättes 0,239 = 24 (appr.). Joules lag. Energien (17), som utvecklas i en ledningstråd, är proportionell med trådens motstånd (7?) och kvadraten på strömstyrkan (1) samt med tiden (t)‘.U-konstant -R-P-t. Om R ■ I ersättes med V (Ohms lag I), U ut-tryckes i cal, V i volt, / i amp, t i sekunder, erhålles U = 0,24 • V • I • t. Joulevärme, strömvärme,se föreg.o. Jungnerackumulator = nifeackumu-lator, se Ackumulator. Jämn är funktionen, om f(x) är lika med f(—x).