Substitution — 163 — Svavelammonium Substitution. Kem.: ersättning av en atom eller atomgrupp i ett ämne med en annan. Det nya ämnet kallas derivat av det förra. Ex.: i pentan, C5H12, kan en väteatom substitueras med en hyd-roxylgrupp, ■ OH, varvid derivatet amylalkohol, CsHn • OH, uppstår. Matem.: ersättning av en storhet med någon funktion av en eller flera andra storheter. Substitutionsderivat, ämne som uppstår ur ett annat genom substitution; se föreg. Substitutionsmetoden, sätt att bestämma en fysikalisk storhet (t. ex. ett motstånd) genom jämförelse med en annan storhet (t. ex. ett känt motstånd ur en proppreostat). Substrat, det ämne som påverkas av en katalysator, t. ex. sackaros som hydrolyseras av enzymet sac-karas. Subtangent, projektion på abskiss-axeln av det stycke av en tangent, som utgår från en kurvpunkt och sträcker sig fram till abskissaxeln. Subtrahend, vid subtraktion eller fråndragning den storhet, som man minskar med. Den som minskas kallas minuend. Sulfat, svavelsyrans salter, innehållande sulfatjonen SO4". Sulfaten äro av två slag (neutrala och sura), t. ex. Na2SO4 och NaHS04. Sulfatiazol, 2-sulfanilamidotiazol; medicinskt preparat (mot infektionssjukdomar). Sulfid, Sulfur. Bildar ett ämne mer än en förening med svavel, kallas den med mera svavel sulfid (ex. CuS), den med mindre svavel sulfur (Cu2S). Sulfit. Mot svavelsyrlighet, H2SO3, svara två olika slags salter, beroende på om en eller två av de joniserbara väteatomerna utbytts mot metall. Ex. NaHSO3 (surt salt); Na2SO3 (neutralsalt). Det sura saltet kallas hydrosulfit. Sulfobas, ett ämne som innehåller radikalen SH, t. ex. natriumsulf-hydrat, NaSH. Sulfonamid, grupp av organiska föreningar, vilka innehålla svavel och kväve. Sulfonamidpreparaten användas som bakteriedödande medel. Sumpgas, gruvgas, metan, CH4. Supplementarkordor, de kordor i ett centrerat kägelsnitt, som dragas från en kurvpunkt till en diameters ändpunkter. Sura salter, innehålla mot metall utbytbart väte; motsats neutral-salter. Jfr Sulfit. Suspension, kolloid lösning (egentl. slamning) av fasta partiklar i en vätska. Svagström, sådan ström, där endast små energibelopp omsättes (i regel svag ström och låg potentialskillnad). Svart kropp, se Hålrumsstrålning. Svartkrut, sprängämne, utgörande en blandning av kaliumnitrat (75 %), kol (15 %) och svavel (10 %). Procenthalterna kunna variera något. Svartkrut, en blandning av kolpulver, salpeter och svavel. Svartmalm, magnetisk järnmalm, Fe3O4. Svart strålning, strålningen från en absolut svart kropp. En dylik kan ej annat än appr. realiseras. För S. gälla särskilt enkla strålnings-lagar. Se Hålrumsstrålning. Svavel, grundämne, atomtecken S, atomnummer 16, atomvikt 32,066. Talrika föreningar (svavelväte H2S; svaveldioxid SO2; koppar-sulfid CuS; zinkblände ZnS; sva-veltrioxid SO3 etc.). Svavelammonium, ammoniumsulfid, (H4N)2S; användes som kemisk reagens på laboratorier.