Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
117
denna rättighet och icke göra ett dåligt bruk af
dem, att de aflagt ed, att de voro samhällets
samvete, och att öfverläggningsrummets hemlighet
borde vara helig o. s. v., o. s. v.
Från det presidenten började tala, hade
Katjuscha oafvändt stirrat på honom, som om hon
vore rädd att förlora ett ord, och därför kunde
Nechljudof ostörd betrakta henne, utan att behöfva
frukta att möta hennes blick. Det gick honom,
som det plägar gå, — efter det man först blifvit
slagen af de yttre förändringar, tiden ristat i de
ej på länge skådade dragen af en älskad varelse,
blir ansiktet småningom för ens föreställning åter
alldeles sådant det var för många, många år sedan,
alla förändringar försvinna, och för ens inre syn
framträder endast hufvuduttrycket af den särskilda,
ingen annan lika, andliga personligheten. Så var
det också för Nechljudof.
Ja, trots fångrocken, trots gestaltens större
bredd och barmens fyllighet, trots det att ansiktets
nederdel blifvit gröfre, trots rynkorna i pannan
och vid tinningarna och svullnaden kring ögonen,
var detta otvifvelaktigt samma Katjuscha, som på
Kristi uppståndelses fest så oskyldigt blickat upp
på honom, den älskade, med sina ömma, af fröjd
och lefnadslust skrattande ögon.
»Hvilken sällsam slump! Att detta mål skulle
komma före, just då jag var juryman, och jag,
som icke sett henne på tio år, skulle möta henne
just här, på de anklagades bänk! Och hur skall
detta sluta? Om det ändå snart vore öfver!»
Han ville alltjämt icke ge vika för den känsla
af ånger, som börjat tala inom honom. Allt detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
