Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27 - 28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
l.EÖ TOLSTOY.
skulle hon icke kunnat säga något bestämdt, men
hon visste det oaktadt osvikligt, att han icke
blott väckt förhoppningar hos henne, utan äfven
nästan gifvit henne sitt löfte, — icke i bestämda
ord, men i blickar, småleenden, antydningar och
betydelsefulla tystnader. Men hon ansåg honom
i alla fall för sin, och att nödgas afstå från honom,
skulle vara henne mycket svårt.
28.
»Skamligt och vidrigt, vidrigt och skamligt,»
tänkte Nechljudof, under det han till fots vandrade
hemåt längs de välbekanta gatorna. Den
plågsamma känsla, som samtalet med Missi uppväckt,
ville icke lämna honom. Han kände, att han
formellt, så att säga, icke hade något att förbrå sig
gentemot henne, han hade icke sagt henne ett ord,
som band honom, icke friat till henne, men i det
väsentliga visste han med sig själf, att han
bundit sig vid henne, gifvit henne sitt löfte, fastän
han nu på samma gång med hela sin varelse
kände, att han icke kunde gifta sig med henne.
»Skamligt och vidrigt, vidrigt och skamligt,»
upprepade han icke blott om sitt förhållande till Missi,
utan om allt. »Allt är vidrigt och skamligt,» sade
han ännu en gång, under det han gick uppför
trappan hemma hos sig.
»Jag vill icke ha någon kvällsvard,» sade
han till Kornej, som följde efter honom in i mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
