Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
263
49.
Samma dag, direkt från Maslennikof begaf
sig Nechljudof till fängelset och styrde sina steg
till uppsyningsmannens bostad. Åter hördes, liksom
förra gången, tonerna af ett dåligt piano, men
nu var det icke en rhapsodi, man spelade, utan
en étude af Clementi, likaså med ovanlig kraft,
precision och fingerfärdighet. Tjänstflickan med
det ombundna ögat, som öppnade, sade, att
kaptenen var hemma, och förde Nechljudof in i ett
litet förmak med en soffa, ett bord och en stor
lampa, stående på en liten virkad duk och prydd
med en rosenröd pappersskärm, som var uppbränd
på ena sidan. Ofveruppsyningsmannen kom ut
med trött, sorgsen min.
»Hvarmed kan jag ha äran att stå till tjänst?»
frågade han, knäppande igen sin uniformsrock.
»Jag har nyss varit hos vice guvernören, och
här är ett tillståndsbevis från honom,» sade
Nechljudof, i det han räckte fram papperet. »Jag
skulle vilja tala med Katerina Maslof.»
»Markof?» frågade uppsyningsmannen, som
icke kunde höra tydligt för musiken.
»Maslof.»
»Jaså, ja! Ja visst!»
Han steg upp och gick fram till dörren,
hvarifrån Clementis rullader hördes.
»Marusja, vänta en liten stund,» sade han
med en ton, som förrådde, att denna musik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
