Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
l.EÖ TOLSTOY.
utgjorde hans lifs kors; »man kan icke höra ett
ljud.»
Pianot tystnade, man hörde missbelåtna steg,
och någon tittade ut genom dörren.
Uppsyningsmannen, som tycktes känna lättnad
vid detta afbrott i musiken, tände en cigarrett
och bjöd också Nechljudof en, men han afböjde det.
»Katerina Maslof...»
»Hon är för närvarande icke lämplig att
tala vid.»
»Hvarför icke?»
»Ja, det är ert eget fel, furste,» sade
uppsyningsmannen med ett lätt småleende. »Ge icke
pengar direkt åt henne, — om ni vill, så ge dem
hellre åt mig. Allt skall komma henne till godo
ändå. I går måste ni ha gett henne pengar, så
att hon kunde skaffa sig brännvin — det är
omöjligt att utrota det missbruket — och i dag
är hon drucken, så att hon till och med blifvit
bråkig...»
»Nej, verkligen?»
»Ja, vi måste till och med vidtaga
stränghetsåtgärder, — föra henne in i ett annat rum.
Hon är annars en fridsam kvinna, men pengar
skall ni vara snäll och icke ge henne. De äro
nu en gång sådana.»
Nechljudof mindes lifligt, hvad som händt
dagen förut, och blef åter beklämd till mods.
»Nå, men Vjera Bogoduchovski, den politiska
förbryterskan, kan jag få träffa henne?» frågade
han efter en stunds tystnad.
»Ja, det går för sig,» sade uppsyningsmannen.
»Nå, hvad vill du?» vände han sig till en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
