Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt lif, ocli den “kungsväg“ han trodde sig finna var att
återgå till det kyrkotillstånd, som fanns under käjsar Kon-
stantinus (död år 337). Till en början utgaf han några li-
turgiska skrifter, emedan han ansåg viktigast, att gudstjän-
stens form först blefve lika. En skrift om nattvarden väckte
allmännare uppseende, hvarför kejsar Ferdinand kallade ho-
nom till Wien för att utarbeta ett ordentligt medlings-
förslag. Han afböjde på grund af sjuklighet, men lofvade
att sända ett utlåtande öfver de katolska och protestantiska
kyrkornas förening. Detta förslag är ganska märkligt: Cas-
sander sökte gå en medelväg mellan de två kyrkornas läror,
men kunde icke vinna någonderas anhängare för sina pla-
ner. Han förklarar liksom protestanterna bibeln ensam så-
som grund för kyrkoläran, men utvecklade, att bibelordets
uttydning icke kan lämnas åt hvar enskild persons godtycke,
utan traditionen — kyrkofädernas skrifter och kyrklig häfd —
beliöfdes för att lämna en allmängiltig kommentar till bi-
beln; men därmed stod han åter på katolsk grund. Inom
kyrkan hade dock många olika åsikter gjort sig gällande,
och därför borde endast det anses såsom apostolisk lära,
som alltid, af alla och öfverallt hållits för sant. Felet är
härvidlag, att enligt den regeln intet behöfde tros, emedan
hvarje lärosats alltid varit omstridd eller olika uttolkad.
Den satsen måste han också mildra. — Läran om rättfär-
cliggörelsen framställde han ungefär så, som den.vid religions-
samtalet år 1541 antagits af några teologer från båda kyr-
korna; han förbisåg dock, att den formuleringen strax ef-
teråt ogillats af båda parterna, emedan den var alltför obe-
stämd och sväfvande. Angående sakramenten behöll han i
det närmaste den katolska läran; den viktigaste olikheten
var ett medgifvande, att lekmän i nattvarden skulle kunna
erhålla icke blott brödet, utan äfven vinet, dock med det
tillägget, att utdelandet af brödet allena icke var stridande
mot Guds ord. — Församlingsprästerna borde kunna få ingå
äktenskap, men klostren skulle få finnas, ehuru klosterlef-
nad icke i och för sig själf vore Gudi behaglig. Helgonens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
