Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
så innerlig känsla af sitt lifs lycka. Han var en fullkomlig
motsats till den blasserade lefnadströtthet, som så vidrigt
möter oss hos många unga. ’Tacksamheten för lifvets
rika gåfvor var stark hos honom. Han kunde säga med
Haydn: ”Ein harmonischer Gesang var mein Lebenslauf”.
Ofta då han med siarblick sett framför sig, som
såge han genom tiderna fram till ett aflägset, glänsande mål,
satte han sig tyst vid pianot och spelade, det tankfulla
hufvudet sjönk ned mot ena axeln och när tonerna
förklingat, steg han hastigt upp och gick ut långt bort i
skogen. Då han hemkommit, såg man ofta efter en stund ett
ännu fuktigt notpapper ligga på instrumentet.
”Ensam i skogen jag vankar,
Aftonens vind genom kronorna brusar;
Men mina stilla tankar
Hör jag ändå fastän skogen susar”.
”Tanke, hvars strider blott natten ser,
Toner, hos eder om hvila den ber,
Hjerta, som lider af dagens gny,
Toner, till eder, till Er vill det fly!”
uppstodo under en sådan stämning.
Dissonansen, som uppkom genom hans så kallade
”affall”, var kanske nödvändig för utvecklingen af hans
sjelfständiga öfvertygelse. Det kändes väl bittert att stå
ensam, att skilja sig från vännerna.
”Ensam jag skrider fram på min bana”, ete.
”Ensam i bräcklig farkost tågar” etc.
röja tydligt, huru han var till mods. Äfven den under
Julen författade sången:
”Förstår du ej, hvarthän min led i verldens hvimmel bär?
Se upp, hvar sol går upp och ned, se alla stjernors här!
Ej blott planeten vandrar van sin gång på högre bud,
Ock hjertat har sin stilla ban och kretsar kring sin Gud”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
