Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IE
Geijers blomsterkärlek ökades med hvarje år och
sedan han fått den trefliga bostaden i Upsala med sin dertill
hörande trädgård, kunde han dagligen och stundligen
tillfredsställa denna oskyldiga kärlek. Då någon vacker
blomma slog ut, tog han sin stol och sin bok med sig ut
och satte sig framför den i flera timmar för att emellan
läsningen kunna mnjuta af dess åskådning. En ljusröd
törnbuske och en persisk syrén, som stodo utanför
glasdörrarna från salen, voro hans älsklingar. Då dessa stodo
i sin fägring sade han: ”Dessa äro de vackraste flickor
i Upsala”. Att om sommarqvällarna, då den enda kon kom
från betet, ur trädgården, öfver staketet kasta till henne
allehanda läckerbitar, roade honom särdeles, och han var
dervid ej så noga, om spenat, bönor och ärtor kommo till
korta. Det gladde honom, att kon blifvit van vid denna
grace, så att hon alltid stannade på samma ställe och
liksom påminte honom om sin vanliga tribut. En dag gick
han öfver torget och fick se tvenne bockar, som voro till salu.
De voro landsmän från vermlandsskogarna, tyckte han,
och ville nödvändigt ha dem för att ge dem god förtäring.
De fingo med kon dela trakteringen af
trädgårdsanläggningarna hvarje afton tills han fann, att den läckra födan
hörjade tryta, och bockarna voro ändå lika magra som
förut.
Vissa och ordentliga timmar för arbete var ej hans
sak, liksom hela hans lif ej kunde få inrättas efter någon
slentrian. På sina böcker hade han sjelf fullkomlig reda,
ehuru det för andra såg chaotiskt ut. ”Gif mig inga
möbler, som jag behöfver akta”, sade han, ”jag vill hålla
på med att vara student, så länge jag lefver”. — Att
berätta var i motsats till Atterbom ej hans starka sida,
isynnerhet det lustiga. Föreställningen om quintessencen
af historien bemäktigade sig honom genast så mycket, att
han började med att skratta och anmodade då någon
annan att fortsätta. Detta fann han sjelf löjligt och tillät
gerna sina vänner att härvid bele honom.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
