Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Som yngre och i hans mannaår var han vanligtvis
tyst och nästan helt och hållet absorberad af
contemplationer och musikaliska fantasier. Det besvärade honom,
om man uppmanade honom att äfven något yttra sina
tankar, och det hände ej sällan, att han då förifrade sig, och
sade, hvad han sedan sjelf ej visste om, utan érkände som
paradoxt. De sednare åren blef han mera meddelsam och
öppen, och sade ofta, att de yttre inträffade förhållanden,
i anledning af hans så kallade ”affall”, isammamån de
gjorde honom ensam i åsigter och sträfvanden, föranledde de,
att han ännu mera slöt sig inom kretsen af sina
allranärmaste, med hvilka han nu ofta talade och meddelade sig i
de ämnen, som då beherrskade och sysselsatte honom.
Med rörelse sade han ofta: ”Det smakar godt att kunna
fly från den yttre verlden, som ej förstår mig, till min
kära verld inom hemmet”.
Under de första åren af hans tillträde till
professionen arbetade han ’bokstafligen natt och dag med få
undantag af de recreationer, som han sökte i musik, som
ock på visst sätt hörde till hans inre arbete. Ofta midt
i natten efter en genomarbetad dag vid skrifbordet, hördes
hans fingrar sakta spela på sängkanten takten till
melodier, som då fingo makt med honom. Drömmande hörde
han ej sällan stor och vacker musik, isynnerhet den
sednare tiden af hans lefnad. Två dygn före sin död sade
han en morgon vid uppvaknandet: ”Hvad har jag ej hört
i natt? Mozarts quartetter och Skapelsen -— hjertligt och
outsägligt!” — Efter riksdagen 1840 märktes tydligt af
hans närmaste, att hans fysiska krafter så småningom
aftogo, särdeles efter fullbordandet af något själsarbete,
om ock af mindre omfång. Hans sista publika
föreläsningar, då prinsarne voro i Upsala, gåfvo den ohjelpliga
stöten åt hans helsa. Han medgaf detta sjelf de sista
veckorna af sin lefnad. — ”Men”, sade han med tårar i
ögonen, ”jag ångrar det ej, — jag fick säga så mycket,
som annars ej blifvit sagdt”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
