Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Huru djupt han fattades af sitt ämne, bevisar bäst
den sinnesförfattning, hvaruti han var, då han författade.
Då han gått till hvila, flydde honom sömnen, han hördes
då ömsom tyst gråta eller ock med en knäppning i
fingrarna ge tillkänna, att han funnit, hvad han sökt, att en
knut löst sig, eller ett ord var funnet. De sista åren
talade han i sådana ögonblick mycket för sig sjelf —
afbrutna meningar på latin och engelska. — Under ett
vistande vid Schlangenbad nära Rhen 1846, gjorde han på
förmiddagarna ensliga promenader, — lutande och med
händerna på ryggen, funderande på hvad han sedan för
Hustru och Dotter dicterade att skrifva. En gång kom
han derefter in för att hvila. Sedan han några ögonblick
setat tankfull i soffan, knäppte han till med fingrarna,
klappade sig derefter öfver hjessan och sade: ”det är
ändå godt att ha ett sådant hufvud”. Då han dervid
märkte, att han ej var ensam, utan att hans Hustru hört
honom och betraktade honom leende, sade han rörd och
med tårar i ögonen: ”jag kan tryggt skryta dermed;,- det
är ej mitt. — Gudi äran!”
”Framåt!” så var hans ödes bud, der fanns inget
stillastående. ”Jag behöfver komma i en högre skola”, sade
han, då sjukdom började hämma hans arbete och
krafterna sveko. Läkarne sade, att hjertat var för stort.
Denna hjertsjukdom alstrade under de sista månaderna
af hans lif en retlighet, som annars var honom alldeles
främmande:; En gång utfor han i häftiga ordalag öfver
något förhållande emellan menniskor, som blifvit honom
herättadt, och då hans hustru sade: ”jag känner ej igen
din godhet, — du får ej bli bitter”, svarade han: ”Gick
ej Christus med gisseln in i templet och:drefut dem, som
sålde och köpte. 9Salt måste det vara! och ej blott
godhet”.
Sjukdomen tilltog, — snart kunde han ej mer se den
”grönskande jord”, som han så gladt helsat, — ej den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
