Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den svenska kyrkoreformationen och Upsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Om den svenska kyrkoreformationen
skilda bekännelseskrifter bredvid sjelfva hufvuddokumentet
upptagas. Hvad åter Luthers större katekes beträffar —
om den mindre katekesen är redan här ofvan taladt — så
var ju denna förträffliga bok alls icke skrifven med någon
tanke på att blifva en kyrklig bekännelse, utan endast för
att tjena presterna till hjelpreda vid deras kateketiska
predikningar, och har derföre äfven en helt och hållet
praktisk karakter, som utan tvifvel ansågs föga öfverensstämma
med det ändamål, hvarom nu var fråga.
Men konkordieformeln då, som under de mötet
närmast föregående åren blifvit temligen allmänt antagen
såsom bekännelseskrift inom Tysklands evangeliskt-lutherska
kyrkosamfund? Var det i Sverige, såsom man förmodat,
endast fruktan för den kalvinistiskt sinnade hertig Karls
bestämda motstånd, som lade hinder i vägen, eller
funnos här andra förhållanden, som måhända ännu mer
hade samma verkan? Det senare torde vara sannolikast,
ehuru inga absolut säkra bevis kunna anföras. Hertigen
hade ju redan, kan man säga, i sjelfva hufvudsaken gifvit
efter, då han godkänt mötets beslut om förkastelsedom öfver
zwinglianer och kalvinister, och derföre borde det icke heller
hafva mött några oöfvervinneliga svårigheter att förmå
honom till gillande af konkordieformelns öfriga innehåll. Men
härom var aldrig fråga, ty mötets egna mest framstående
och mest inflytelserika män synas mot nämnda skrift hafva
haft sina betänkligheter. Dessa män — bland hvilka räknades
sådana mötets notabiliteter som sjelfva ordföranden
Nicolaus Bothniensis, Westeråsbiskopen Olaus Stefani Bellinus,
de båda mäktige sekreterarne Olaus Martini och Ericus
Jacobi Skinnerus, kyrkoherdame Clemens Laurentii och
Reinhold Ragvaldi, hvilka voro utsedda till »assessores»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
